Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Dikter av Stefan George i svensk tolkning av Bertil Malmberg - Invigd - I parken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikter av stefan george
Hur sakta lövens bleka massor spela!
Hur över flodens silverdunkla flik
fördröjda dimmors följen sig fördela!
Hör andeklang och svävande musik!
Den rika lummighetens ram förstorar
en stjärnestad, där sälla drömmar driva.
De gamla namnen tidens flykt förlorar,
och rum och väsen blott som bild förbliva.
Nu är du mogen, härskarinnan sänker
sig över dig i dok av månetrådar.
Beslöjad, drömförlorad blicken blänker.
Så nalkas hon som korar och benådar.
Med dig förbunden, bävande förenad,
hon mot din panna sina läppar för,
och när hon ser dig så beredd och renad,
tyst med sitt finger hon din mun berör.
I PARKEN
Med pärleskum fontänerna sig hölja.
De slösa prunkande rubin, opal.
Den sidengröna mattans flikar dölja
juvelernas oräkneliga tal.
Och skalden, vilken fåglar trygga följa,
dröjer fördrömd i denna svala sal.
Envar som sett en sådan morgon dagas
förnimmer vekt som dövande behag,
hur kroppar smäktande till kroppar dragas.
Och även skalden lyss till samma lag,
men honom ensam får dess makt ej röra.
Med sina andar talar han i dag:
motspänstig griffel har hans hand att föra.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
