Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Frans G. Bengtsson: Zaleukos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS G. BENGTSSON
ZALEUKOS
De epizephyriska lokrerna, som kommit på
skepp från Grekland till bruttiers och
mes-sapiers land, byggde sin stad vid foten av
berget Zephyrion på det tarentinska havets
kust och erhöllo därav sitt namn: "de bortom
Zephyrion boende". Detta skedde i gamla
dagar, före hävdatecknare och olympiader,
på den tid då alla hellenska städer på italisk
mark ännu voro unga eller ogrundade: innan
ännu Elea hört Xenophanes sjunga, innan
Sybaris uppammat sybariter, med musslor
kokta i vin och purpurlinnekläder till
vardagsbruk, och innan Kroton frambragt sin
filosof och sin knytnävskämpe; i ovissa dagar
i det forna, då heroernas ålder ännu lyste klar
ur sägner och stamträd, då gudarna på sina
berg ännu voro helt nära, stundom sedda av
herdar och sångare, och då det blå havet
(som alltjämt ägde vidder endast skådade av
solen och måsarna och Ithakas stormdrivne
konung) längs de stråk som skeppen plöjde,
vid sund och uddar, under kustbranters lä
och bland vikars och arkipelagers försåt,
ännu ofta färgades rött vid möten mellan
äventyrande hellener och vittfarna hövitsmän
från Tyrus och Sidon. i de tiderna byggde
lokrerna sin stad; ty insiktsfulla män voro
senare ense om att deras stad var en av de
äldsta som grundats av hellener på italisk
jord.
Den plats de valt var god, och de
epizephyriska lokrerna blomstrade. Sin stad kallade
de Lokroi och sågo den växa stor; de odlade
vete och vin, drevo köpenskap och lågo i
fejd med sina grannar, såsom sed var bland
hellener; de ägde vida utmärker, fårhjordar,
slavar och skepp, och när de i sina tempel
anropade sina förnämsta gudomligheter,
Persephone och Athena, om grannstäderna
Kro-tons och Rhegions fördärv, framburo de även
tacksägelser för vad dessa himlens och
underjordens drottningar redan beskärt dem.
Men trots gudinnornas huldhet, trots
lyckosam handel och framgångsrika drabbningar
med Kroton, trycktes de epizephyriska
lokrerna av en stor olycka, som de inte visste
något medel att befria sig ifrån. De levde i
split inbördes, i split som var större än andra
städers. De kommo ofta i tvist sinsemellan,
såsom alla människor komma, men till
skillnad från andra kunde de inte i lugn få sina
tvister avgjorda vid domstol. Den förlorande
parten underordnade sig inte gärna
myndigheters dom, hur väl överlagd denna än kunde
vara, utan hade för vana att hånskratta åt
utslaget, anropa de himmelska och gripa till
vapen. I deras styrelse och författning var
osäkerheten densamma: några älskade ett
system, några ett annat, och ingen auktoritet
var förblivande och obestridd. Mycken oro
härskade därför ständigt i Lokroi, mycket
larm och mycket reformerande, utan att
någon kunde finna bot för det onda; ty ett
öde hade velat att rätt inte kunde skipas och
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
