- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
8

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Frans G. Bengtsson: Zaleukos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frans g. bengtsson

ordning inte fås att råda i de epizephyriska
lokrernas stad. Endast i krigstid åtnjöt man
lugn, emedan de stridbara männen voro i
fält; men i fred blevo förhållandena allt
svårare, och stadens äldsta sutto sörjande i
rådlöshet.

Likväl älskade borgarna i Lokroi lag och
rätt; deras olycka kom sig av att de älskade
lag och rätt med en alltför stor kärlek. Ty
envar älskade sin egen lag och sin egen rätt,
den han haft med sig från hemlandet, och
ville alis inte veta av någon annans. Hemma
i Grekland funnos lokrer av skilda slag, alla
med egna lagar och sedvänjor: de opuntiska
lokrerna i öster, boiotiernas grannar, fattiga
och stridbara, berömda såsom bågskyttar; åt
väster de ozoliska eller stinkande lokrerna,
vilkas namn var helgat av åldern men icke
gängse bland dem själva; samt de
epiknemi-diska, vid Knemis, färre till antalet och
fredligare. Från alla dessa kommo de
epizephyriska; och även män från andra håll, från
Korinth och Kerkyra, hade varit med vid
grundandet av Lokroi och bidrogo genom
tvistande ättlingar till att hålla oron i staden
vid makt.

För dessa laglydiga människor lät det sig
inte göra att leva tillsammans i sämja. När
en man av opuntisk börd stulit en ko från
en korinthier, fann han sig därför stämd
inför rätta. Förtrytsamt kunde han då vägra att
finna sig skyldig till någon förseelse, emedan
hans stams lagar, på grund av de opuntiska
lokrernas stora fattigdom, inte kände till kor
och inte hade något straff för stöld av kor,
utan endast för stöld av getter. Men den
ko-rinthiske käranden kunde inte finna ett sådant
försvar tillfyllestgörande, och allvarlig tvist
var oundviklig. Eller en ozolisk man gifte
bort sin dotter med en man som härstammade
från Kerkyra: då måste efter en tid fiendskap
utbryta mellan de besvågrade familjerna,
emedan de hade olika arvssedvänjor och eme-

dan barns härstamning räknades på mödernet
enligt de ozoliska lokrernas rätt. Eller en
epi-knemidisk man i Lokroi hade blivit dräpt
och dråparen var av opuntisk eller ozolisk
stam: även då voro svårigheter att förvänta,
emedan man kanske i hemlandet alltid haft för
vana att erlägga endast en ringa penning för
dräpta epiknemidier, som inte voro så starka
och ansedda som opuntierna och de ozoliska.
under det en sådan ersättning nu kunde te
sig otillräcklig för den dräptes anförvanter,
som önskade jämlikhet och fullt broderskap
i det nya landet.

Inte heller rörande stadens styrelse kunde
man nå en tillfredsställande ordning. Ty
somliga sade att staden borde styras av män
av börd, sådana som härstammade från
hero-erna eller hade förfäder som funnos nämnda
i Skeppskatalogen. Andra, som ägde hus och
familj men ingen börd, sade att husägare och
familjefäder borde styra, emedan dessa voro
de som betalte skatt och hade vana vid
ansvar. Men torgens dagdrivare sade att hus
och familj undergrävde ägarens hederlighet,
fjättrade hans omdöme och grumlade hans
förstånd och att de rätta styresmännen vore
torgens dagdrivare själva, som inte endast
bevarat sin hederlighet och sin andes frihet
utan också ägde riklig tid att ägna sig åt det
allmänna och dessutom en genom samvaron
på torgen uppövad talekonst.

Några funnos också som ansågo att de
visaste och bästa borde styra; men de som
tänkte så voro få till antalet och vållade
mindre olägenhet än de andra. De voro också
stillsammare, ty de voro de enda som
misstrodde sin egen förmåga.

Sådant var, i dessa gamla dagar, det
tillstånd som rådde i de epizephyriska lokrernas
stad. Det var ett sorgligt tillstånd, och man
vet inte med säkerhet hur lång tid det varade.
Kanske fördrogs det länge som någonting
oundvikligt och självklart, liksom en med-

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free