Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Marcel Proust: En ung flickas bekännelse. Novell. Översättning av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marcel proust
sjöngo fåglarna av hela sitt hjärta. Och ännu
högre, bland trädens grönskande toppar, lyste
himlen så djupt och blått, att den liknade
förgården till en annan himmel, i vilken man
kunde stiga oändligt högt. Jag kysste min
mor. Aldrig har jag återupplevt den milda
renheten i denna kyss. Hon reste sin väg
dagen efter, och denna resa tog mig hårdare
än någon av de föregående. När jag nu en
gång fallit för synden tyckte jag mig återigen
förlora hela min styrka och hela mitt stöd
på samma gång som ali glädje.
Och dessa skilsmässor lärde mig mot min
vilja hur outhärdlig den stora skilsmässan
skulle bli en gång, fastän jag vid denna tid
aldrig allvarligt tänkte mig möjligheten att
överleva min mor. Jag var fast besluten att
ta mitt eget liv minuten efter hennes död.
Senare gav mig ensamheten den ännu bittrare
vissheten, att man kan vänja sig, att den
största självuppgivelsen och förödmjukelsen
i lidandet består i att inte lida längre. För
övrigt gingo dessa lärdomar snart förlorade
för mig. Och nu tänker jag särskilt tillbaka
på den lilla trädgården, där jag och min mor
brukade äta vår första frukost och där otaliga
penséer blommade. Jag tyckte alltid, att de
sågo ledsna ut, de voro allvarliga som
sinnebilder men mjuka och sammetslena, ibland
lilafärgade, ibland violetta eller nästan svarta
med graciösa och hemlighetsfulla gula tecken.
Och några få voro nästan alldeles vita,
bräckliga och oskuldsfulla. Nu plockar jag dem
alla i mitt minne, och deras sorg har vuxit
av att bli förstådd, och deras sammetsmjuka
lenhet har för alltid försvunnit.
II.
Hur kan minnenas friska källa rinna upp
än en gång i min orena själ och flyta genom
den utan att grumlas? Vilken hemlighetsfull
styrka döljer sig i syrenernas morgondoft,
som når mig genom alla de dåliga dunsterna
utan att blanda sig med dem eller mista i
styrka. Men då minnet av den unga flickan
jag en gång var vaknar inom mig, vaknar
det tyvärr också oändligt långt bort. Jag vet
att jag inte längre är som hon, och att det
inte längre beror på mig själv, om jag åter
blir som hon var. Men ändå trodde jag inte,
att jag en gång skulle få sakna henne. Hon
var renheten själv och min uppgift var att
också göra henne stark och duglig för
framtidens stora uppgifter. I Oublis gick jag ofta
under dagens heta timmar med min mor till
stranden, där solen glittrade och fiskarna
lekte, eller också vandrade jag med henne
på ängarna morgon och afton. Då drömde
jag med tillförsikt om framtiden, som jag
aldrig kunde göra ljus nog för att rymma
hennes kärlek eller vacker nog för min längtan
att bli henne värdig. Och inom mig rörde sig
åtminstone fantasiens och känslornas krafter
om också inte viljans. De sträckte sina armar
mot ödet, som skulle förverkliga dem, och
klappade ivrigt på mitt hjärtas väggar, som
för att öppna det och störta ut i livet. Då
jag vildsint dansade omkring, gav min mor
tusen kyssar, sprang före henne1 som en liten
hund, stannade kvar på vägen efter henne
oändligt länge för att plocka blåklint och
vallmo och bar buketten till henne med glada
rop, så var det mindre för nöjet att röra mig
eller plocka blommor och mera för att ge
luft åt glädjen över livet inom mig, livet som
ville börja för att fortsätta i evighet, i
oändliga perspektiv, som förtrollade mig mer än
horisonten, där himlen och skogen möttes,
horisonten som jag ville nå fram till i ett
enda språng. Vackra buketter av blåklint,
klöver och vallmo, tog jag er med mig i en
så berusande ghidje, narrade ni mig att
skratta så glatt eller gråta så sorgset, så var
det bara därför att jag plockade er med hela
min ungdoms hopp, som nu liksom ni har
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
