Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Fredrik Böök: Den kristne äventyraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avslutningen på helgonlegenden: the end of
General Gordon.
Men befälhavaren över "den alltid
segerrika armén" — så kallade kineserna Gordons
här — har visat sig vara svår att få bukt på.
Femton år ha gått sedan Lytton Strachey
gav ut sin studie, den spirituelle författaren
har själv vandrat över i skuggornas land, och
det kommer fortfarande ut biografier över
Charles Gordon, byggda på intensivt studium
och nytt källmaterial. Ter han sig nu löjlig,
eller ter han sig fortfarande beundransvärd?
Det duger icke att gå en medelväg. Har man
omsorgsfullt genomläst H. E. Worthams stora
volym — den första som är skriven på basis
av Gordons omfångsrika och förtroliga
brevväxling med systern Augusta —, har man
noga granskat penselstrecken i detta "intima
porträtt", som är utfört med en psykologisk
finess och en trovärdighet över allt beröm,
så kan man blott inta en enda ståndpunkt.
Charles Gordon är beundransvärd. Hans naiva
och hjälplösa storhet kommer att överleva
Lytton Stracheys raffinerade esprit, liksom de
starka handlingsmänniskorna alltid i
historiens minnessal överleva kvickhuvudena.
Det betyder emellertid ingalunda, att
Lytton Stracheys karakteristik av Gordon var
helt falsk eller förfelad, endast att den var
ofullständig. Det fanns hos Lytton Strachey
en betänklig lucka bland alla hans fina och
förtrollande egenskaper: han förstod sig
aldrig riktigt på det manliga, och han hade
icke sinne för djupt allvar. Men den som
står främmande för manlighet och allvar kan
icke få ett riktigt grepp på Charles Gordon,
på det elementära och patetiska hos honom.
För övrigt måste det däremot medges, att
Lytton Strachey gjort mycket för att få fram
Gordons verkliga profil; många av
påmålningarna och de välmenta korrektionerna
avlägsnades av hans skarpa syror, och H. E.
Wortham har dragit nytta av sin föregångares
både metod och resultat. Det är väl
egentligen bara en punkt, där Lytton Strachey
direkt misstagit sig, nämligen i fråga om
Gordons förhållande till alkoholen. Det är
riktigt nog att Gordon icke var absolutist,
och att han under trycket av motgångar och
själsliga depressioner kunde söka tillfällig
lättnad i spritförtäring; men någon drinkare
var han aldrig, och redan den oerhörda
fysiska motståndskraft, den nästan
övernaturliga energi som han utvecklade i ett osunt
tropiskt klimat vederlägger varje tal om att
hans balans skulle ha varit undergrävd.
Strachey har visserligen stött sig på Gordons
egna uppgifter i dagboken, där han talar om
sin kamp mot spritens frestelse, men för att
rätt bedöma dessa självförebråelser måste
man komma ihåg Gordons stränga puritanska
läggning, som kom honom att göra ett stort
nummer av småsaker. Han misslyckades i att
förverkliga den fullständiga asketismen, men
därifrån är ett långt steg till spritmissbruk.
Överhuvud var Gordon — däri har Lytton
Strachey rätt — icke den harmoniska, milda
och överlägsna idealmänniska, som man gjort
honom till, och själv inbillade han sig aldrig,
att han segerrikt löst alla livets problem.
Sökande, kämpande och grubblande förblev
han till sitt livs sista stund, och just däri
ligger det mänskliga och gripande i gestalten.
Under en tid av relativ vila och
avspänning — det var i slutet av 1860-talet, då
han hade befälet över flodbefästningarna vid
Gravesend — sysslade han mycket med
läsning och gjorde bland annat bekantskap med
lord Byrons romantiska poesi. Om den store
diktaren skrev han då: "Han var en
melankolisk och olycklig man, och jag är icke
bättre." Den sympati och den ödmjukhet,
som röja sig i dessa ord, äro betecknande
för Gordon.
Hela hans diktan och traktan gick ut på
att svara mot det kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
