Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Fyra dikter av Uuno Kailas i svensk tolkning av Erik Kihlman - När jag var död —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER AV UUNO KAILAS
NÄR JAG VAR DÖD —
När jag var död,
en handfull aska vorden,
och urnan blivit gömd
i svarta jorden,
ack — ljuvlig var min vila,
där jag låg.
Mot kvällens stora stjärnor
stum jag såg.
Över mig mullens slöja,
sval och god.
Oändlighetens blick
min själ förstod.
Ur jordisk skymningskväll
en röst, en känd och kär,
mig nådde fjärranfrån:
— Se hit, han sover här.
— Så vanskött graven är.
— Han var en fattiglapp.
— Säg, var han ej också
en smula . . . slö och slapp?
— En konstig en, minsann,
olycklig med besked.
Om nätterna han drack . . .
sist strök han med.
Han skrev ju dikter — tja —
de var nu som de var.
— Kände du honom bra?
— Å ja ... å ja .. .
]ag lyddes. Ingen bitterhet
de väckte, jordens röster.
Jag såg mot soluppgången blott.
Mot öster.
3. — B. L. M. 7.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
