- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
38

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Sven Stolpe: En fransk humanist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sven stolpe

Charles du Bos betonar ofta — bland
annat i den nyss citerade dedikationen till
I le Saint-Louis — att han står utanför livet.
Han citerar med igenkännande melankoli den
beundrade Tjehovs fråga — lagd i munnen
på Laptiev —: "Älskar ni livet?" och ■— då
svaret blir jakande — hans replik: "Jag har
aldrig förstått det där. Mitt själstillstånd är
antingen dystert eller också indifferent. Jag
är timid, jag har ingen tilltro till mig själv,
jag gripes alltid av skräck — jag har aldrig
kunnat anpassa mig efter eller bli herre över
livet." Charles du Bos tröstar sig med att
detta kanske sker därför att vederbörande ser
djupare och riktigare på livet än den
normala människan, men han kan ändå inte
undertrycka skrivbordsmänniskans suck i alla
tider över att livet liksom rinner parallellt
och utan kontakt med ens eget öde. I det
avstängda intellektuella liv, som han själv
valt, är det största kvalet att icke kunna
exakt fotografera tankarnas lyftande
rapp-hönsflock. Men mer naggande än detta
professionella bekymmer är sorgen över att icke
kunna nå fram till fräscha och starka
sensationer. Följden av denna velade askes blir
den, att du Bos stundom — när tanken
slocknar — känner sig sväva i tomma intet.
Han saknar vitalt liv, han är avskuren från
de spontana tillflöden som Thomas Mann
en gång kallat "das Leben in seiner
verführe-rischen Banalität". Du Bos’ situation är
karakteristisk för en mogen eller övermogen
kultur. I litterär omgestaltning kan man
återfinna den i Paul Valérys skildring av
monsieur Teste, som icke bara är idel tanke, utan
som föraktar även det konkreta — som sådant
tillfälliga och betydelselösa — innehållet i
varje tanke för att i stället vända tanken mot
dess eget liv i en ständigt förnyad
intellektuell självåskådning av den mest abstrakta
art. Du Bos känner väl faran av sin
offertjänst i tankarnas, filosofemernas och diktens

tempel. Han vet, att steriliteten ligger nära,
och han söker botemedel. Ett sådant finner
han hos sin hustru; det är samma situation
som Paul Valéry på ett så underbart sätt
låtit madame Teste beskriva, då hon i ett brev
till en abbé — vilken har många drag av
abbé Bremond — om sin make skriver:
"Det är inte så obehagligt att uppfånga
glansen från en vit skuldra mellan två
tankar . .. Männen äro sådana, även de bästa
bland dem." Du Bos’ andra resurs är —
Louvren:

"Inför tavlor kan jag ännu känna
sensationer, och friden fyller mig på nytt.
Ingenting går upp mot det lugn, som vissa
målningar skänka mig, och hemligheten i den
oerhörda makt, som en Vermeer, en Pieter
de Hoogh, en Van Eyck eller en Holbein äga
över mig, beror kanske just på detta, liksom
också min relativa oförmåga att rättvist
uppskatta målare av alltför stormig eller rörlig
typ."

Detta alltid lika anspända liv, där tanken
ständigt hetsas till de finaste och svåraste
distinktioner, spränger stundom humanistens
hälsa, och han måste söka läkare. Det är
rörande att iakttaga, hur han i en sådan stund
hos sig själv inskärper sitt gamla recept:

"Jag måste hålla uppe kontakten med
målarkonsten, jag måste gå oftare än jag
gjort de sista månaderna på Louvren — det
är för mig snarare en hygienisk åtgärd än
ett kulturellt intresse."

Men ändå övermannas han med jämna
mellanrum av maran —■ "le spleen sec".

Låt oss se litet närmare på arten av denna
livsföring, dess problem och utveckling!

Du Bos har ålagt sig den strängaste
disciplin i fråga om sin lektyr. Han
antecknar, att förmodligen har ingen svårare än
han för att läsa en bok till slut — ingen har
med större vällust gett efter för frestelsen att
genast kommentera det lästa, helst med tjugu

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free