- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
46

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Sven Stolpe: En fransk humanist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sven stolpe

Denna religiösa nyorientering kan givetvis
icke ske utan svåra bakslag. Några direkta
kriser upplever väl icke du Bos — han har
alltid varit mystikern, och han tvivlar aldrig.
Men han kan överraska sig med att under
långa tider glida ur sitt trosliv, och han
berättar för abbé Altermann, att han så helt
uppslukas av sitt litterära arbete, att han
alldeles glömmer Gud. Abbén svarar, att han
icke skall lägga detta alltför tungt på hjärtat
utan i stället med en aldrig så snabb bön
dagligen inviga sitt arbete åt Gud; det är
Thomas av Aquinos metod. Han upptäcker
också, att det ligger en fara i
självtillräckligheten även för den religiöse. Isolerad
glömmer han att bedja, han känner ett levande
behov av abbé Altermann och kyrkans
institution — han är hänvisad till sin dagliga
religiösa ordning, om hans samling icke återigen
skall förflyktigas i estetiska sensationer och
vaga drömmerier. Charles du Bos söker
gemenskapen, söker hjälp. Han märker, hur
han själv i ensamheten blir offer för det
subtila och falska självmedlidande, som han
beskrivit i sin Mariusstudie, och som består
i’att mot sitt bröst trycka en ikon, som
ingenting annat är än det egna ömkliga jaget. Hela
hans liv fylles av en alldeles ny känsla av
allvar och ansvar — icke bara mot de
medmänniskor, vilkas verk han med sådan omsorg
studerar som kritiker, utan också mot sig
själv. I Gides ställe träder som rådgivande
vän den starke och stolte katoliken Jacques
Maritain, i abbé Bremonds mäktiga verk om
den franska mystiken — "Histoire littéraire
du sentiment religieux en France" — möter
han en rad inspirerande gestalter i fransk
kultur, som den profana forskningen icke
tidigare känt, och hans dagliga biktsamtal
med abbé Altermann blir en viktigare
upplevelse än alla raffinerade estetiska
sensationer. Charles du Bos’ dagbok slutar med

en anteckning, som kan vara värd att citeras,
då den bättre än alla analyser belyser
arten av den nya livsinställning som blivit
hans:

"Gud kan icke skänka en mänsklig varelse
en större nåd än att låta honom möta abbé
Altermann. — Jag återkommer alltid, när
jag tänker på honom, till tanken på den
helige andes gåvor. Jag behöver bara språka
ett ögonblick med honom och nästan om
likgiltigt vilket ämne för att känna, att ingen
trosartikel är lättare att sätta tro till än den
om den helige ande. I högsta grad äger han
sinne och öga för den mänskliga skröpligheten
och för den kristna ödmjukhetens kärlek, men
han tröttnar ändå aldrig att framställa för
oss fulländningens och helgelsens ideal, som
i hans ögon ensamt är värt att eftersträvas
av den sanne kristne. Jag kommer ihåg, att
jag den dag, då jag första gången såg honom
och blev föreställd för honom — måndagen
den 14 februari 1927, då han läste mässan
vid den andra årsdagen av Jacques Rivières
död — i min dagbok antecknade, att jag
under, mässan läste igenom bergspredikan hos
Matteus och stannade och tog till mig orden:
’Men ni andra, våren fullkomliga som er
Fader är fullkomlig i himlen.’ Må jag i
evighet vara Fadern tacksam för att han har sänt
mig denne man, som för mig är en synlig
och levande påminnelse här nere om detta
orealiserbara men oförglömliga ord."

5.

Endast en ytterst mager och torftig bild
har här kunnat ges av Charles du Bos’
mänskliga typ och fängslande utveckling. Men
redan det anförda torde berättiga till en
viktig slutreflexion.

Det uppbyggliga i det mänskliga öde som
speglas i den preciösa, i sitt pedantiska sj
älv-bespeglande litet löjliga men rörande och
omutligt uppriktiga volymen "Extraits d’un
journal", är framför allt detta: från det
estetiska livets gebit når en kritiker fram till
det religiösa, utan att drivas av andra upp-

46

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free