Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Harry Martinson: São Francisco do Sul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säo francisco do sul
med månsken och lödder. Jaså, madame
Dondé är här!
— Ja, sade madame Dondé, jag är här!
Rösten, som hade dubbelmördarkaraktär,
förvånade fru Henner.
Dondé, som i en hast hunnit slarvklä sig,
kom fram, fattade situationen, ställde sig
på strandsidan om madame Dondé (hennes
kropp och svartsjuka avtecknade sig likt en
kolsvart elefant mot silverviken; Dondé frös.
Två meter lång kände han sig
fruktansvärt liten. Han önskade sig gunga bort på
havet i en fingerborg.) Fru Henner
upptäckte nu förhållandet, lade sig raklång på
magen i strandvattnet och vägrade resa sig
förrän de gått.
Madame Dondé gick också därifrån åtföljd
av sin manliga trasa, som med hela sin
energi och oskyldiga rädsel hela vägen hem
fladdrade fram förklaringar.
Vid stadens små tullar växte snårskogen
excentrisk och häftig efter årstiderna, med
sina ullhåriga profiler i ständig växling.
Håret växte också på kvinnor och män och
något strå här och där blev grått på Dondé.
Madame fordrade förklaringar. Dessa hennes
fordringar blevo snart regelbundna som
tornurets gång under kyrktakets blå
porslinshuv. Ögonen stirrade svart och hårt och i
pupillerna brann det monomana: Förklaring
önskas av min själ, huruvida två människor
kunna bada intill varandra i månsken utan
att se varandra!
Nu var ett annat nu i nuens spindelvävar.
Och i en av vävarnas skira centralpunkter
satt madame Dondés själ och sade: Jag
fordrar en förklaring på den där kvällen då
månen var så förtrollande.
På golvet låg gossen Pierres
provokationsband sönderklippt till trådsmala strimlor.
Med hypernervösa fingrar lät Dondé saxen
stålkvittra i tomma luften; det verkade som
en vilset sladdrande replik, men munnen teg,
och på ett dolt sätt pekade Dondé med
tummen mot lokputsaren (jag), som satt och
åt maniokapuré och duva. "Han där hör ju
allt", tecknade han åt henne. Men hon var
alltför lidelsefull att vara taktfull och
fordrade därför "förklaring på den där kvällen
i månens skén". Lumière och Lune och
Déclaration och många andra ord kunde jag
lära uttalet grundligt på medan jag åt puré
och duva. Och Dondé lade fram ordet jaloux,
också det ett litet bra ord.
Morgonen därpå sparkade Dondé loss
baccachin. Händelsen var liten, men det
hände ju ändå, och jag åt frukten därav.
Den övriga stadsbefolkningen, brasileros,
halvindianer och negrer, levde också på
kassawamjöl och bananmos men också på
svarta bönor och ris, som är nationalrätt
— det vill säga billig rätt — från Para till
Rio Grande.
Turister som komma hit ner med
notesblock och faberpenna n:r 2 i hylsa gitta väl
knappt vässa pennan för denna lilla
stadsbefolknings skull. De skriva alltså med
trubbig penna och säga: "På vägen upp till
den tyska företagarandans brasilianska
hemvist Joinville möter man först Säo
Francisco, en veritabel håla med blått kyrktak
och en gammal pump, pius ett lättjefullt
slödder av biandfolk och en och annan
mindre företagsam tysk, som verkar
kut-ryggig och arm, det är inte här vi ska
dröja" ... ty blyertsen tog slut och fantasien
hade vakuum: den lilla pennformeraren låg
i bröstfickan, luktade på den parfymerade
näsduken och kände ingen hunger efter
faberpennornas cederträ. Stig alltså upp på
Dondés lilla bibanetåg och spetsa pennans
hackande näbb först i Joinville, där utbreder
sig en stad mogen att prisas. Mogen för
pennor som vill skriva om släta murar, vilka
slätstrukits och putsats av skickliga män.
Nåväl, resen! resen dit! ali right. En liten
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
