Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Harry Martinson: São Francisco do Sul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harry martinson
murbrukssmula av Joinville har jag del i.
Jag arbetade en månad hos en cykelreparatör
där. I hans skållheta smedja. Det var i
torktidens hetta då solen skadeglatt stekte
på hans korrugerade plåttak och cyklarna
kommo in (i hundratal) ledda vid hornen
av maskinalfabetiska brasilianare, som
beklagade sig över att slangarna inte höllo
luft.
— Ja, tacka fan för det, när ni ställer dem
ifrån er i solhettan! Begriper ni inte det,
vasa! Här får jag stå och plåstra så
tummarna blöder, era förbannade slangar. Tror
ni man tjänar något på sånt här? Vad sa
ni? Kallar ni det här för näringsliv? Tja,
betalt, visserligen. Löjligt lite, löjligt lite,
senor — räcker min själ inte till en
fiber-tråd i en hatt. Å ja, för ali del, ingen orsak.
Välkommen igen med allvarligare skador.
Puh! Puh! Svetten vill bara rinna in i
ögonen, får se, vad gav han mig i handen:
en rund plåtbit, svart som en bit kind på
"svarta Dolores", den unga negerflickan hos
Leibingers. En ebonitplåt, tja — Jag stod
som gudinnan Fortuna: blind. Grabben lade
då en plåtbit i min hand: sagolikt.
Här i Säo Francisco däremot hade jag
nästan vila och ro medan jag arbetade hos
Dondé. Frånsett familjegrälen hade staden
ett gott blod och saknade tidning. Kyrkans
porslinskupol, som likt ett gudomligt
emalj-öga tittade in i urskogen, hade en troskyldigt
blå skälvning i blicken. Denna blå blick såg
djupt ned i Säo Franciscos själar, och
halvindianerna korsade sig då och kvinnornas
höfter vaggade mindre köttsligt; Madonnans
nålsting dämpade det hårt klappande hjärtat,
madame Dondé kände det och förlät fru
Henner någon sekund, "ehuru jag fordrar en
förklaring från dem som badat okyska i
månens sken.
Nästa gång berättar jag alltså om Maria
Rosa; men också om Ethel Leibinger och
vägen upp till Yerbakvarnarna i Bella
Hori-sonte. Ty varför dröja? Madame Dondé
fordrar varje dag som går förklaring på
månskenet i aftonen och Dondé är svartsjuk
på sitt förgrenade sätt, och obehaglig.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
