Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Recensioner - Sven Rinman: Mikael Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIKAEL LYBECK
Erik Kihlman: Mikael Lybeck. Liv och diktning. Holger Schildt. 10:—.
Recenserad av SVEN RINMAN
Den finlandssvenske författaren Mikael
Lybeck, död 1925 kort efter Runar Schildt,
saknar flertalet av de egenskaper, som nu
äro i det litterära ropet. Låt oss alltså hålla
på honom ett slag! Han var individualist,
moralist, erotisk idealist. Naivitet och
ursprunglighet lågo fjärran från hans ensliga
öch steniga diktarväg. Hans bestämmande
litterära intryck kommo från det norska
åttiotalet: Ibsen och Kielland: Den enskildes
etiska problem lågo honom om hjärtat, ofta
tillspetsade till kamp mellan ohämmad
sinnlighet och human godhet. Själv präglades
han av och utvecklade vidare den formkultur,
som hör med bland den finlandssvenska
odlingens karakteristika. Han skapar den
konstnärliga, moderna svenska prosastilen i
Finland. Han fångar något av det innersta
i ofärdsårens stämning i ett par
monumentala symboler (dikterna "Klockbojen" och
"Trötta träd"). Han upplever och gestaltar
världskrigsintrycken i den lilla diktcykeln
"Dödsfången" (1918) på ett djupare sätt än
de flesta i skandinavisk litteratur. Närmast
i tankarna hos oss i fråga om
upplevelsens universella ångesttryck kommer väl Pär
Lagerkvist, som visserligen både gick in i
och ut ur denna dödens ängd från helt andra
håll än Lybeck. Som ett stycke nutida
krigslyrik bör "Dödsfången" kunna räknas till
de bestående europeiska dokumenten. Och så
"Breven till Cecilia"! Ingen ung humanist
skall väl utan en hemlig skälvning kunna
läsa denna skygga hymn till en kärlek, som
blev en illusion. Det är dessa verk, som man
främst har i minnet från bekantskapen med
Mikael Lybeck. Sin största framgång, i varje
fall här i Sverige, upplevde han emellertid
med "den stilla komedin" "Dynastin
Peterberg", uppförd i Stockholm 1914. Denna
gnistrande satir mot finska lycksökare i den
ryska kejsartronens skugga måste ju så
småningom förlora något av sitt
aktualitetsvärde, även om den alltid skall vittna om den
lilla västerländska utpostens vilja och
förmåga att inte böja sig i skräck och vanvett
under hårda öden.
Men den som med eller utan dessa
förhandsintryck vill göra närmare bekantskap
med Lybecks person och verk har nu fått
ett ypperligt tillfälle genom Erik Kihlmans
omfångsrika biografi. Den är upplagd i den
monumentala form, med minutiös
dokumentering och trofast detalj pietet, som är så
förvånande sällsynt hos oss och så
förhållandevis vanlig i Finland. Vi ha inte
mycket i genren att ställa upp emot
Strömborgs, Reins, Vasenius’ och Ernst Estlanders
stora monografier över respektive Runeberg,
Snellman, Topelius och V. M. v. Born för
att ta några typiska exempel. Denna engelska
life and letters-typ har omhuldats i Finland
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
