Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vi finge välja
0 M V I
FINGE VÄLJA
Matiny! av Charles Nordhoff och James
Norman Hall. Chapman & Hall. London
1933. 7. s. 6 d.
Denna bok, vars engelska edition vi ha framfor
oss, utkom 1932 i Amerika under titeln "Mutiny
of the Bounty", valdes till Book-of-the-month, såldes
1 stora upplagor och blev en av de tre skönlitterära
böcker, som uptogs av den amerikanska
biblioteksföreningen på dess lista över de femtio värdefullaste
böckerna 1932. Även om den sistnämnda
hedersbetygelsen kan förefalla nästan väl stor förstår man
bokens framgång och sällar sig gärna till dess
entusiaster. Detta är en bok i synnerhet för män
och pojkar och förtjänar att ställas på hyllan
bredvid de klassiska skildringarna av äventyr i fjärran
land för länge sedan, bredvid Defoë, Cooper, Conrad
och Kipling. — Myteriet ombord på fregatten
Bounty är historiskt och jämte sina följdepisoder
en av de ryktbaraste händelserna i den engelska
marinens historia. Har man i likhet med anmälaren
icke tidigare läst därom följer man händelserna,
sådana de utvecklas i denna framställning med
aldrig slappnande spänning. Författarna ha lagt
berättelsen i munnen på en fingerad midshipman
ombord men i övrigt hålla de sig strikt till
sanningen, som de inhämtat genom noggranna
arkiv-excerpter. Den lätta anstrykningen av pastisch har
genomförts med fin måtta och urskillning. Både i
fråga om ton och detaljrikedom ger boken en
ypperlig tidsbild och en levande skildring av
förhållandena inom den engelska krigsflottan under en av
dess högkonjunkturer. "Bounty" var destinerad till
Tahiti för att insamla och till Västindien överföra
unga brödfruktträd. Befälet fördes av captain Bligh,
en utomordentlig sjöman men en alltför sträng herre
över sitt manskap. På återresan efter några
månaders uppehåll vid Tahiti utbröt myteri och captain
Bligh tvingades att med några lojala män gå i en
av båtarna för att rädda sig bäst han förmådde. Han
gjorde det genom den nästan ofattbara prestationen
att med en liten öppen, alltför tungt lastad båt
och nästan inga navigationsinstrument segla de 4,000
engelska milen till Timor bland de små Sundaöarna,
varifrån han tog sig hem till England och
rapporterade myteriet. Myteristernas öden voro icke mindre
strapatsrika och dessutom överskuggade av vissheten
att de aldrig mer som fria män skulle kunna
återvända till England* Efter diverse uppgörelser sattes
några i land i Tahiti, däribland de som vägrat att
ta aktiv del i myteriet, och bildade här familjer.
De övriga hamnade på en obebodd ö, där de
grundlade ett litet samhälle. De på Tahiti kvarstannade
engelsmännen anträffades av ett utsänt krigsfartyg
och hemfördes i bojor till England för att ställas
inför krigsrätt. Förhörsförloppet och domen bilda
den icke minst dramatiska delen av boken, som
varmt anbefalles åt alla läsare som tycker om salta
vindar och hårda tag. Författarna äro bosatta på
Tahiti och gifta med infödingskor. Därav den
ingående kännedom och förälskelse, med vilken
engelsmännens nybyggarliv i det då ännu ofläckade
paradiset är återgivet.
The Old Man Dies av Elizabeth Sprigge.
Heinemann. London 1933. 7 s. 6 d.
Utan att vara på något sätt märkvärdig är detta
en kultiverad och angenäm familjeroman i typisk
Galsworthystil. Den "gamle mannen" är en rik
affärsman, som för länge sedan dragit sig tillbaka från
affärerna och vars talrika familj, bestående av
hustru i andra giftet, barn i två giften och deras
barn — ehuru gubben egentligen inte längre
intresserar sig för dem — dock står i så nära beroende
av honom att de alla, ehuru av olika skäl, med
spänning invänta hans bortgång. Gubbens upprepade
sjukdomsanfall intensifiera de olika dramer som
utspelas inom familjen, en skilsmässa, ett olyckligt
äktenskaps sönderfallande, ett påskyndat giftermål
och så vidare. Boken är skickligt komponerad, icke
utan spänning, och när gubben äntligen dör ger
det överraskande testamentet en oväntad vändning
åt flera av familjemedlemmarnas liv.
Förf. har tydligen en glädje av att berätta och
gör det osökt och intelligent. Hon kastar inte upp
några stora problem och det finns inte mycket av
perspektiv i boken, men i sin genre är den
underhållande och läsvärd.
Evensong av Beverley Nichols. Jonathan
Cape. London 1932. 7 s. 6 d.
Om man gjort Beverley Nichols bekantskap genom
de pepprade porträtten i "Are they the same at
home?" eller självbiografin "25", som har den för
självbiografier lika sympatiska som ovanliga
egenskapen att huvudsakligen handla om andra, vill man
gärna tänka på honom som journalist och glömma
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
