Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Cora Sandel: Barnet. Novell. Översättning av Karin Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CORA SANDEL
BARNET
Man kunde tro sig vara i ett hörn av
paradiset. Men platsen är snarare en helt
annan. Vem kunde tro, att där skulle se
så ut?
Det sitter en dockpojke i ett soffhörn. Med
klara, svarta pärlögon ser han rätt ut i luften.
I fönsterkarmen står krukväxter i fullt flor,
fuchsior, pelargonior. Gardinerna är av lätt,
luftigt tyg. De fläktar för sommarvinden
utifrån. Ett par fönster står öppna. Rutorna
är blanka och klara.
På bordet ligger böcker. Andra står på
hyllor runtomkring. Många böcker, av olika
slag. Om liv och död och kärlek, på vers
och prosa. Ett handarbete ligger framme, ett
litet läckert ingenting av tunna spetsar och
charmeuse, ett plagg mjukt som ett barns hud.
Pianot står öppet. Utvald musik, äldre och
nyare, står uppslagen på nothållaren. Chopin,
Scrjabin ...
Det händer, att ett barn kommer in genom
dörren, går över golvet, tar dockpojken i
famn och pratar med honom, letar bland
böckerna på bordet efter en med bilder i,
klinkar med ett finger på pianot. Ett sunt,
friskt barn med bara armar och ben, brynta
av sol och vind, smutsigt på det renliga sätt
barn är smutsiga på — av att ha rullat sig
i sand och gräs, vadat på stranden, bakat
sandkakor, flätat långa flätor av
maskrosstjälkar, ätit choklad ...
Det har ett lyckligt barns öppna, sorglösa
blick, har ingen aning om var det befinner
sig...
Men också vuxna människor färdas här en
kvinna, en man. De vet, var de är.
Kvinnan kommer och går. Hon ger
blommorna vatten, ordnar, torkar bort damm,
sätter sig ibland .ner med en bok eller med
handarbetet, som ligger framme, syr några
styng på det, aldrig många i taget. Det finns
handarbeten, som aldrig kommer någon vart,
detta är ett sådant. Det finns också böcker,
som aldrig blir riktigt lästa, bara bläddrade i.
De ligger där och får inte komma till tals,
gång på gång slås de häftigt ihop och slängs
åt sidan.
Hon har oro i kroppen. Knappt har hon
satt sig ner, förrän hon är uppe igen och
börjar göra något, än här, än där — gnider
på en fönsterruta, som är alldeles blank
förut, far över en polerad yta med
dammtrasan ännu en gång, företar sig många
onödiga saker. Ett par ögonblick i taget
gnolar hon. Men hon torkar också bort en
och annan tår, som plötsligt sitter i
ögonvrån och vill nedför kinden. Hon är smal
och mörk . ..
Hon kan komma in, våt om händerna och
med ett oroligt, hungrigt uttryck i ansiktet.
Häftigt torkar hon av händerna på förklädet
och kastar sig över pianot. Och ett drama
bryter lös. Två stämmor jagar varandra. Den
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
