Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Fredrik Böök: Cecil Rhodes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BOOK
CECIL RHODES
i.
År 1882 sammanträffade Cecil Rhodes i
Basutoland med Charles Gordon, och de båda
männen, som i mycket voro varandra så olika,
kommo personligen väl överens, kanske redan
därför att de båda voro ytterst
okonventionella. Båda voro, i ordets högre mening,
äventyrare. "Stanna och arbeta samman med
mig!" bad Gordon; men Rhodes, som hade
sina egna järn i elden, måste svara nej. Två
år senare, då Gordon bröt upp till sitt sista
stora äventyr i Sudan, telegraferade han till
Rhodes och bad honom komma med för att
hjälpa till att krossa Mahdin. Tanken var icke
långsökt, ty Rhodes’ hela diktan och traktan
gick just ut på att förbinda Kapkolonien
i söder med Egypten i norr; men just då höll
Rhodes på att överta posten som
premiärminister i Kap, och även denna gång avböjde
han. När nyheten nådde honom om Kartums
fall, hördes han emellertid gång på gång
mumla: "Jag ångrar att jag inte gick med
honom." Det var Rhodes’ sätt att erkänna
själsfrändskapen.
Fullkomlig var den dock ingalunda, och
man kan icke belysa motsatsen mellan de
båda männen bättre än genom att dröja vid
Sarah Gertrude Millin: Rhodes. Chatto &
Windus. London 1933. 389 sid. 9 s.
J. G. Lockhart: Cecil Rhodes. Duckworth.
London 1933. (Serien Great Lives.) 135 sid. 2 s.
deras förhållande till guldet. Gordon
berättade under samvaron i Basutoland för Rhodes,
att den kinesiska regeringen på sin tid erbjudit
honom en hel skattkammare som belöning
för Taipingupprorets kuvande, men att han
naturligtvis avböjt. Rhodes blev djupt
skandaliserad. "Jag skulle ha tagit emot det",
yttrade han, "både det rummet och så många
andra rum fulla med skatter som de hade
erbjudit mig. Det tjänar ingenting till att ha
stora idéer om man inte också har pengar att
föra ut dem med."
Denna grundsats hade Cecil Rhodes dyrkat
lika troget som Charles Gordon hyllade
den apostoliska fattigdomen. När Gordon
skickades ut för att försvara det brittiska
imperiet, upptäcktes det i sista stund på
Charing Cross-stationen i London, att han
endast hade ett par shillings på fickan, och
ministrarna fingo köpa hans järnvägsbiljetter.
Ungefär samtidigt uppskattades Rhodes’
årsinkomst till en million pund — han
förfogade över Sydafrikas alla diamanter och
en stor del av dess guld, och dessa skatter
hade han själv vunnit under loppet av
halvtannat årtionde som förflutit sedan han,
en lungsjuk gosse med dåligt hjärta, kom
till Kimberley i skaran av andra
lycksökare.
Av Gordons ovärldslighet fanns det sålunda
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
