Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Eskil Sundström: Vår andes stämma i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESKIL SUNDSTRÖM
VÅR ANDES STÄMMA
I ENGLAND
Svenskarna äro fenomenalt receptiva. De
hämta med en egendomlig förkärlek sina
politiska idéer, sin lektyr, siiia teaterpjäser,
sin arkitektur, sina levnadsvanor, sina seder
och sina hjältar från utlandet. Då och då
i historien kommer en kort period av
nationell reaktion som blänker fram i sköna men
isolerade källsprång. Så hände på nittiotalet.
Därefter återvänder man till sin
härmnings-natur och tappar bort sin egenart.
Det är inte meningen här att upphäva något
nytt gnäll över denna sinnesart. Den är tills
vidare ett faktum. Den har som allt två sidor.
Man behöver inte bli olycklig för att man är
receptiv. Man kan rentav lättare bli lycklig,
låt vara ytligt lycklig, på det sättet.
Recep-tivitet är en horisontell egenskap. En
utpräglad egenart betyder skaparkraft. Men
också ibland trångsinne. Se på kineserna! Se
på fransmännen! De ha egna, skarpt
avgränsade kulturer, som de ängsligt vilja behålla
så orörda som möjligt. Egenart är vertikal,
borrar inåt, in i själslivet. Det är stil på det.
Men kanske inte bara lyckligt. Irländarna
sakna en modern egen levande kultur men
äro likafullt fanatiskt fientliga mot alla slags
främmande intryck. Det är deras instinkt.
Finnarna äro i ett likartat predikament.
Norrmännen inte så litet. Om man saknar egen
kultur men vägrar ta emot av andra, utarmar
man sig själv. För vår svenska praktiska
materialistiska syn förefaller detta ogement
löjligt. Svenskarnas receptivitet skänker dem
onekligen, åtminstone en stor massa av dem,
rikare livsmöjligheter. De ta emot glupskt
utan att bekymra sig mycket om sina egna
andliga värden. Om andra folk följde
exemplet, vore det kanske förträffligt. Ur
kaos skulle så småningom ett supernationellt
kulturtillstånd uppstå. Men andra folk följa
inte exemplet. Vi äro och synes förbli något
alldeles för oss själva i den vägen.
Ett folk som engelsmännen är en medveten
produkt av många kulturer. De äro i
allmänhet betraktade som fint balanserade. De ta
gärna emot. Men med försiktighet, utan att
ett ögonblick uppge den egenart som blivit
deras. De ha intet av den svenska ivern att
få vara med och smaka. De måste bli
högtidligt bjudna om inte trugade. De svälja
intet utan att vara vissa om att det utifrån
erbjudna tillskottet i deras kulturdiet har en
särskild extra piff. Om man ser tillbaka på
svenska och engelska litterära inbördes
relationer under det senaste halvseklet, träder
den skarpa skillnaden bjärt fram.
Det finns ingen bildad svensk som inte
varit och förfriskat sig i engelsk litteratur.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
