Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Recensioner - S. R—n: Finlands Trevelyan - S. S—e: Axel Lutteman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Estlander representerade en harmonisk och
självständig förening av klassisk humanism
med anor från Porthan och en kärvt
illusions-fri politisk konservatism, som bland annat
förde honom nära Harald Hjärnes
historieuppfattning. Hans kall var lärareris, och han
tog inte aktiv del i de dramatiska politiska
händelserna, men han följde dem med
lidelsefullt intresse och en utpräglad dragning till
det aktiva, heroiska och storsinta.
Professor Nordenstreng har inte velat
teckna ett tomt glänsande äreminne. Han
anmäler ofta avvikande uppfattning i
historiska och aktuella principfrågor. Så påpekar
han som en allvarlig brist den styvmoderliga
behandling de ekonomiska sammanhangen
fått i "Elva årtionden". Anmärkningen har
gjorts förut och träffar också Estlanders
lättvindiga sätt att åskådliggöra sociala faktorer
med roande eller skrämmande
ögonblicksbilder utan att analysera de bakom liggande
realiteterna. Estlander är inte ensam om
benägenheten att ge det röda upprorets
bakgrund mera politiskt-juridiskt än socialt. Den
går igen hos åtskilliga finländska skildrare
av frihetskampen. En annan punkt, där
professor Nordenstreng sätter in sin kritik, är
anslutningen till Hjärne. Här är inte platsen
att ta upp till diskussion denna ytterst
intressanta fråga, som i själva verket träffar
livsnerven i Finlands senaste utveckling. Blott ett
par påpekanden. Författaren tycks dela den
på flera håll i Finland kvarlevande
bitterheten mot Hjärne, vars uppträdande under
BobrikofFtiden skulle ha avsett "att stödja
det officiella Sveriges iskalla
noninterven-tionspolitik". Då bör det observeras, att
Hjärne senare i Ålandsfrågan lika bryskt
gick emot det officiella Sverige. Hans
uppfattning av problemet Finland var från början
till slut konsekvent genomtänkt och lät inte
påverka sig av om den sammanföll med eller
stred emot den för tillfället sittande
regeringens. Detta har också Estlander insett
bättre än de flesta på finländskt håll, och det
är inte fullt rättvist att, såsom professor
Nordenstreng gör, kontrastera Hjärnes cynism
mot Estlanders heroism. Hjärne stod inte
främmande iör de heroiska insatserna i
historien, han hyste tvärtom en utpräglad böjelse
för dem, och det är ju också omvittnat, att
han med sympati och intresse följde den fin-
ländska självständighetsrörelsen under
världskriget. Cynismen låg mera i uttryckssättet än
i andan. Både Hjärne och Estlander ha
emellertid, som författaren fullt riktigt
understryker, drivits att underskatta det positiva
värdet i det passiva motståndet, den vapenlösa
rättskampen mot moskoviten. Den var en
manifestation av Finland såsom historiskt betingad
rättsstat, som var en fundamental
utgångspunkt, när självständigheten skulle byggas
upp. Den klarhet och skärpa, med vilken
författaren tillrättalägger detta sakförhållande,
hör till det mest givande i hans skrift.
Bernhard Estlander bör ihågkommas och
läsas även hos oss. Hans verk är så
betydelsefullt, att man med tacksamhet hälsar varje
bidrag till belysningen av mannen där bakom.
S. R—n
Axel Lufteman
Ester Lutteman: Axel Lutteman,
korsfarare och präst. Diakonistyrelsens
bokförlag. 9:—.
Det var Nathan Söderblom som gav
uppslaget till föreliggande bok — han ansåg, att
Axel Luttemans efterlämnade maka skulle
skriva en biografi över honom "efter engelskt
mönster, bestående huvudsakligen aiv en
krönika samt utdrag ur hans brev och skrifter".
Detta uppslag har nu förverkligats. Ett och
annat ur familjekrönikan, som Söderblom
nog inte tänkte på i första rummet, har tyvärr
fått följa med, och boken är illa sovrad. Men
den ger ändå ett synnerligen värdefullt
material och tecknar med klarhet denne märklige
prästs liv och insats.
Lutteman var en av korsfararrörelsens
främste män, och om han fått leva, kan man
antaga, att han nu haft en biskopskräkla i
handen. Bland korsfararnas ledargrupp —
som var liten men betydande — utmärkte han
sig framför allt genom sin blick för
problemet "religionen och det sociala livet". Den
ungkyrkliga rörelsen har som bekant
delvis intellektualiserats, delvis hos epigonerna
mattats. Det stora uppslag Lutteman gav
tillhör dock rörelsens viktigaste förblivande
insatser. Lutteman satte sig att studera och
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
