Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Recensioner - Rütger Essén: Den kloke mannen och det politiska dårhuset - Artur Lundkvist: Excentrisk Sovjetresenär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
recensioner
land behöver en dylik politisk vetenskap. Ty
hundraprocentsamerikanaren av hittills
dominerande typ är enligt Shaw en åsna, "a
bom-binating sort of man" utan några som helst
intellektuella begrepp. Han saknar för övrigt
även de moraliska; han är en komplett
anarkist, och Förenta staternas beundrade
konstitution är ingenting annat än ett
anarkidokument, "en garanti till hela det
amerikanska folket att det överhuvudtaget aldrig
skulle bli regerat". Och det är just vad det
folket önskat.
Denna "stora protest mot lagens och
ordningens tyranni", denna "konstitution av
negationer" resulterar icke i frihet utan däri,
att varje liten partiboss, varje finansman och
varje enskild företagare blir en diktator, men
diktatorer utan något som helst ansvar mot
det allmänna.
Men det finns i alla fall något hopp om
Amerika. Det har nämligen växt fram en ny
amerikansk typ med mera ansvarskänsla och
mindre pratsjuka. Mr Roosevelt är en av
dem. Visserligen har han blivit väld till
president uteslutande därför, att nationen just
då befann sig i en sentimental sinnesstämning
och att mr Roosevelt just då råkade bli
fotograferad med en söt baby på armen. I den
babyns armar fördes mr Roosevelt till Vita
Huset. Men han skulle nog kunna bli bra, om
han bara skyddas mot den enfaldiga
kongressen med dess prat, prat, prat och dess
fullständiga handlingsoduglighet.
Härefter utvecklar Shaw med stor brio
parlamentsledans och antidemokratismens
evangelium. En valkampanj är ett skandalöst
och vidrigt skådespel, som han ivrigt hoppas
snart skall för alltid försvinna ur den
civiliserade världen. Inte underligt, att endast de
tänkbarast sämsta av möjliga regeringar utgå
ur en dylik procedur. Endast makten åt den
verkliga eliten kan rädda folket. Hur den
kommer till spelar mindre roll.
Det är emellertid hög tid, ty vår
civilisation befinner sig just nu vid den punkt där
fem, sex tidigare civilisationer börjat förfalla
och gå under. Chanserna för att det skall gå
bättre nu äro ej stora. Dock finnes något
hopp.
Amerika har under de sista årtiondena
regerats av finansmännen, ett ansvars- och
planlöst regemente, men i alla fall en slags
regering. Nu är det emellertid slut även med
det, ty massarbetslösheten betyder att
systemet ej längre fungerar. Enda boten är att
lägga makten i händerna på statsmän och
frigöra sig från finansmännens vidskepelse att
en aktiv betalningsbalans och exportöverskott
äro grunden och källan till ett folks välstånd.
Amerikanarna sörja nu över de krigslån
de givit Europa, och som för alltid äro
förlorade. Men varför sörja? Amerikas
krigs-ingripande åstadkom kommunismens seger i
Ryssland. Och den kunna vi alla vara glada
åt. Ty med ett kapitalistiskt Ryssland och
ett kapitalistiskt Kina skulle vi gå mot
väldiga krigskatastrofer.
Amerikas största förtjänst efter kriget
ligger i att det hjälpt att sätta Ryssland
industriellt på fötter. Det ha amerikanarna sin
blinda men sunda instinkt att tacka för.
Bernard Shaw slutar sitt anförande till det
distingerade politiskt-akademiska auditoriet
med en ny bekännelse till sin ungdomskärlek,
den engelska fabianska socialismen. Men "bry
er inte om Karl Marx! Han var en väldig
profet, men" — den marxska ortodoxien har
vållat de mest fruktansvärda misstag. Tag
socialismen lugnt och praktiskt. Men framför
allt, gör politiken till en vetenskap och låt
den icke handhavas av inkompetenta skojare!
Så långt den gamle Shaw. Hans tal är en
uppfriskande läsning. Här och var äro
kvickheterna något billiga, men nio av tio slå
huvudet på spiken. I varje fall är det ett tal,
vars like aldrig hållits vid ett val.
Rütger Essén
Excentrisk
Sovjetresenär
E. E. Cummings: Eimi. Covici-Friede.
New York 1933. $ 3.00.
E. E. Cummings kan kanske anses som
världslitteraturens mest excentriske skribent:
han är anarkist i den yttersta bokstavliga
mening, hans rasande frihetsbegär nöjer sig
inte med mindre än kaos och fullständig
upplösning; hans sidor påminner om plundrade
butiker och raserade byggnader, omgivna
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
