Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 9. November 1933
- Sherwood Anderson: Jag är en idiot. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sh erw ood anderson
barn, en dotter, som inte såg något vidare ut,
och hon kom hem och vi fick rusa i väg och
smussla undan About Ben Ahem i logen.
*
Jag berättar det här för er, bara för att
göra allting klart. I Sandusky, denna
eftermiddag, då jag var vid marknaden, hade den
där ynglingen med sina två flickor blivit en
smula till sig, därför att han förlorat på
första loppet. Ni vet hur en pojke blir då,
när han till på köpet har flickor i sällskap.
En av dem var hans flicka och den andra
hans syster. Det hade jag kommit underfund
med.
"Come along", sade jag till mig själv, "jag
skall hjälpa honom på traven!"
Han var mycket trevlig när jag slog honom
på axeln. Han och flickorna var trevliga mot
mig ända från början och hela tiden till
slutet. Jag har ingenting att klandra dem för.
Och så lutade han sig bakåt och jag gav
honom ett tips för About Ben Ahem.
— Sätt inte en cent på honom i första
heatet, därför att han kommer att gå som en
oxe framför plogen, men när första heatet
är över, gå genast ner och satsa på honom!
Det var vad jag talade om för honom.
Well, jag har aldrig sett en karl vara mera
hygglig. Det satt en fet man bredvid den av
flickorna, som vänt sig om och tittat på mig
två gånger förut, och jag på henne, och båda
hade vi rodnat — och vad gjorde han? Han
var fräck nog att fråga den där feta farbrorn
om han inte ville stiga upp och byta plats
med mig, så att jag kunde sitta tillsammans
med hans sällskap.
Jäklar, tänkte jag. En sån drulle jag varit,
som hade gått och gjort mig till och druckit
visky där uppe i West House Bar, bara för
att bräcka av den där snobben med sin käpp
och sin vidriga slips!
Naturligtvis skulle hon märka det, när jag
satte mig alldeles intill henne och lät henne
känna lukten av min andedräkt. Jag kunde
ha sparkat mig själv rakt ner från
sadelplatsen och runt hela kapplöpningsfältet och
satt ett bättre rekord än alla de paddor till
hästar som fanns där det året.
Ty denna flicka var inte någon vanlig
slamsa. Vad skulle jag inte ha velat ge just
då för ett stycke tuggummi att bita i, eller
en pastill, eller litet munvatten, eller vad
som helst. Jag var glad över att jag hade de
där tjugufemcentscigarrerna i min ficka, och
just som jag kom på dem, gav jag pojken
en och tände en åt mig själv. Så reste sig den
fete mannen och vi bytte plats, och där satt
jag, uppspetad alldeles bredvid henne.
De presenterade sig själva, och flickan,
som min nya vän hade med sig, hette Elinor
Woodbury, hennes far var tunnbindare på en
plats vid namn Tiffin, Ohio. Och min vän
hette Wilbur Wessen och hans syster Lucy
Wessen.
Jag förmodar, att det var det att de hade
så fina namn, som kom mig att trilla av
pinn. En kurre som varit jockey och nu
arbetar som hästskötare åt en man, som har
ett hyrverk och ett kolmagasin, är inte bättre
eller sämre än någon annan. Jag har ofta
tänkt så och sagt det också.
Men ni vet hur man är. Det är något
särskilt med den sortens vackra kläder, och det
slags vackra ögon hon hade, och det sätt hon
såg på mig, en stund förut, över sin brors
axel, och jag tittande tillbaka på henne och
vi båda rodnande.
Jag bar mig åt som en idiot, det är vad
jag gjorde. Jag sade att mitt namn var
Walter Mathers, från Marietta, Ohio, och
sedan smällde jag i dem alla tre den värsta
lögn ni någonsin hört. Jag sade att min far
ägde den där hästen About Ben Ahem och
att han hade lånat ut honom åt Bob French,
emedan vår familj var alltför stolt för att
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0690.html
