- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
44

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Rütger Essén: Ekonomi och samhällsmoral

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rutger essén

därför tyvärr inte så allmänt praktiskt
till-lämpad som han ville låta detta ärade
auditorium tro.

Nu förmodar jag emellertid att en och
annan åhörare blir orolig och tänker: Varför
skall han bara stå och hacka på bankerna?
Håll sig till sitt!

Jag skall följa denna uppmaning med att
säga några ord om min egen verksamhet.
Först vill jag emellertid säga ifrån, att jag
inte i fråga om bankerna talat i egen sak.
Det företag jag tjänar har det visserligen inte
i dessa tider så lätt, men vi står på egna ben
och ligger inte i någon banks händer.

Som industriledare i ett så kallat
kapitalistiskt samhälle förutsättes jag, enligt vad
jag ej sällan läst i den socialistiska pressen,
särskilt den mera principfasta, inte tänka på
något annat än profiten. Jag tror emellertid
inte på profiten. Den intresserar mig inte.
Eller åtminstone högst obetydligt. Ur
privatsynpunkt ägnar jag knappast en tanke åt om
jag det ena året eventuellt är "rikare" än det
andra, och om det inte vore det av lagen
pålagda självdeklarationstvånget, så skulle
jag aldrig ge mig tid att räkna ut den saken.
Jag kan alltid ha bättre användning för de
timmarna.

Ur privat synpunkt bryr jag mig sålunda
ytterst litet om profiten, och det motivet —
det kan jag tryggt påstå — inverkar aldrig
på mina beslut och handlingar som
industrichef.

Som industrichef har jag ansvaret för att
vi kan så långt möjligt utnyttja våra
verkstäders kapacitet vid ståltillverkning av olika
art, att våra produkter tekniskt stå på
höjdpunkten, att vi kan tillgodose det inre
marknadsbehovet, att vi kan sälja erforderliga
mängder på världsmarknaden, och att
trehundra tjänstemän och fyratusen arbetare
hållas i arbete och få skäliga löner, samt
slutligen att våra ganska stora skatter till

stat och kommun kan presteras. Alla dessa
synpunkter sammanfaller med det allmännas,
med hela folkets välförstådda intresse. Var
och en av dem kräver ansträngning av
tanke-och viljeenergi. Och profiten är i jämförelse
med samtliga dessa en mycket underordnad
synpunkt.

Dock vill jag inte påstå att jag alldeles
kan bortse från den. Detta därför att om
företaget ej kan hålla en liten vinstmarginal
betyder detta att vi kommit i disharmoni med
den stora världsekonomien, och detta är ett
farligt tillstånd, som kan leda till att det
hela går sönder, till skada för många och till
nytta för ingen. Jag måste därför hålla ett
öga på profiten, alldeles som motoristen på
oljemätaren. Nödtorftig likviditet,
penningtillgång, spelar nämligen för ett
näringsföretag samma roll som oljan för ett maskineri.
Men huvudsaken är att det hela hålles i gång.

Pengar ter sig emellertid ur en
industriledares synpunkt som något ganska abstrakt.
I goda tider har vi ibland behövt pengar för
utvidgning och omläggning. Då har vi vänt
oss till allmänheten och alltid fått vad vi
behöver, därför att allmänheten har
förtroende till vårt företag. Vi har hellre vänt
oss direkt till denna allmänhet — genom
emissioner av aktier och obligationslån — än
indirekt, det vill säga till bankerna. Vi har
också i goda tider delat ut allt som ej behövts
för rörelsens utvidgning eller konsolidering
och därigenom bidragit till landets
kapitalbildning. För närvarande kan vi som de
flesta andra ej dela ut så mycket, men vi
håller vår industri i gång. Och det är
ofantligt mycket viktigare.

När det är fråga om allmänhetens
penningplaceringar skulle jag till sist vilja varna
denna allmänhet för att ständigt kräva hög
och fast förräntning. På rena depositioner
borde ingen bank ge mer än högst två, tre
procent. Det är ytterst beklagligt och skad-

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free