Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Tonen från havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
möte flera år efteråt stått själlöst döda utan
att kunna sätta hans fantasi i rörelse på nytt,
får slutligen i det tredje stadiet, minnets och
drömmens, ett slags evighetsliv bortom vår
och vinter:
två milda väkterskor vid lutad urna,
ur vilken tidlös glädje flyter hän.
Så spolar minnets hav i Anders Österlings
stora versbok årens händelser och ting
tillbaka i ny och frisk gestalt och låter allt, som
var, bli evigt — bevarat som dikt. Det är
åtskilliga av muserna, som skalden på sin
trettioåriga författarbana hunnit tjäna. Först
Polyhymnia, hymnens högtidliga gudinna i
vilkens tecken hans symbolistiska
ungdomspoesi stod; sedan i många år Euterpe, lyri-
kens gudinna med den glädjebringande
herdeflöjten, Också Thalia med den komiska
masken och Melpomene med den tragiska har
han hyllat, både som dramatisk diktare och
som teaterkritiker. Sin nya diktbok har han
ägnat åt en ännu heligare gudom, musernas
moder, Mnemosyne. Minnets gudinna är det
andliga sammanhangets, kulturtraditionens
gudinna. Det är hon som i en av samlingens
vackraste dikter uppträder utan namn som
"Prinsessan med vaxljusen", utdelande de
lågor som inte får slockna, och det är henne
skalden apostroferar i det programmatiska
inledningspoemet till "Tonen från havet":
O Mnemosyne, svik oss ej, du skygga,
låt mänskligheten ej sitt minne mista,
giv oss ditt bistånd att bland spillror bygga
ett ädelmodets altare, det sista!
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
