Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Stephen Escott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
denna roman är en helt vanlig man, och hans
hustru är ingen ovanlig kvinna. Men man
skulle vilja se den som inte läste ut
historien om deras äktenskap. Huvudhandlingen
i boken —- hur poeten Paul Glo ver skjuter
sin hustrus älskare — hör till vad varje
filmregissör satt i scen och varje
följetongsförfattare läskat läsekretsen med. Men när man
vänt den sista sidan, så undrar man om det
inte är första gången man läst en
sanningsenlig berättelse om ett drama i den stilen.
Naturligtvis är detta, närmare betänkt,
ingen hemlighet med Ludwig Lewisohn. Det
är hemligheten med alla stora realistiska
författare. De kunna skriva om vilka nötta
ämnen som helst, och de kunna göra det
därför att det i detta livet strängt taget aldrig
är händelserna som är det spännande: det
spännande är hur människorna åstadkomma
dessa händelser. Det spännande är
människorna själva.
Det finns någonting hos Ludwig
Lewisohn — förutom hans skapande fantasi,
hans skarpsynthet, erfarenhet och
sanningskärlek — som kanske förklarar varför hans
böcker blivit så bra. Han har alltid gjort
det svårt för sig. Hans böcker ha en bredd
och rikedom, som det blotta nämnandet av
sidantalet — i allmänhet inte särskilt stort —
inte skulle ge någon föreställning om. Det
finns ingenting urklippsaktigt, fragmentaktigt
hos dem; de ta verkligen itu med ett
människoliv och ett samhälle.
"Stephen Escott" är också en
äktenskapshistoria, eller rättare sagt, det är historien
om två äktenskap och en del annat. Det är
Stephen Escott som för pennan, och bokens
första del handlar om hans samliv med
Dorothy. Man följer honom från början. Han
är en normalt begåvad pojke, blyg och
känslig. Vid universitetet lär han på grund
av sin medfödda och av miljön aldrig
bortarbetade skygghet icke känna någon flicka,
förrän Dorothy kommer i hans väg. Så snart
han kan, gifta de sig. Båda äro uppfostrade
i amerikansk puritanism: äktenskapets fysiska
sida är för dem något lågt och nästan
syndigt. Stephen, som är en sund och normal
man, arbetar sig ur den känslan, men hans
hustru gör det inte: hon är en sval och kylig
natur, som säkert skulle levat lyckligare
ogift, en sak som hennes absolut oerfarne och
strängt korrekte tillbedjare aldrig haft några
möjligheter att i tid förstå. När hon dör,
måste han uppriktigt säga sig att han inte
sörjer. Detta är det första äktenskapet.
Kort före hustruns död har Stephen träifat
Beatrice. Några månader senare återser han
henne på Rivieran, och hon blir hans
älskarinna. Men även detta förhållande går snart
sönder, ty det finns ingenting av ande i det.
Det har inte rum för lugn och lycka och
ömhet: Beatrice vet inte vad dessa ord betyda.
Hon bär på ett undermedvetet hat mot
männen, ,hon hör till den generation som
förklarade krig mot dem. De skola tjäna henne
som fysiskt nödvändiga objekt, för övrigt
skall hon vara fri. Hon förtärs av en leda,
vars verkliga anledning hon inte förstår.
Stephen blev aldrig lycklig med henne; och
till slut, när de voro färdiga med varandra,
kände han endast tomhet och ovärdighet.
Detta är mellanspelet.
Den andra äktenskapshistorien är Paul
Glovers. Det är det romantiska äktenskapet.
Paul Glover är poet: han skriver vers, värd
att läsas. Han träffar Janet, de förälska sig
passionerat i varandra och gifta sig. Deras
äktenskap är en enda fest, de behöva bara
varandra, och Paul Glover skriver bättre
dikter än någonsin. Han vet att han fått på
sin del vad livet kan ge en man. När han
skjutit Frank Harris och rättegången snart
skall börja, berättar han för Stephen Escott
och dennes kompanjon i advokatfirman sin
historia. Den är framställd med mönstergill
klarhet och skärpa. Det är svårt att i korthet
relatera den: varje referat måste bli en
förvanskning. Kanske kan man försöka att
summera ihop det viktigaste.
Janet ville inte ha barn. Hon ansåg att
mannens lön var för liten. Hon ville vänta
tills deras inkomster blevo större. Så
småningom blevo hennes dagar lite tråkiga: hon
hade intet att göra och ville inte ge sig till
att själv sköta hemmet, en sysselsättning med
vilken det följer ett mycket ringa mått av
glans och berömmelse. Men givetvis måste
hon ha ett arbete, ett intresse, ett "problem":
hon var en modern kvinna. Hennes man
uppmuntrade inte hennes försök att måla,
eftersom han hade sinne för vad som var
talangfullt och vad som inte var det. Av sina
väninnor — mer eller mindre avancerade
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
