Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Eva Berg: Skräck i malajiska djungeln - Margit Abenius: Världens barn - G. A.: En följetongsroman?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
tränga fram till en hamnplats längre bort
vid kusten, där de kunna embarkera på en
annan båt. Efter denna inledning till E. Arnot
Robertsons roman "Fyra rädda människor"
("Four frightened people") följer den
spännande och välskrivna skildringen av de fyras
strapatsrika och fasansfulla färd genom den
tropiska urskogens människofientliga
ymnighet.
Ordet "rädda" i titeln torde icke fattas
såsom betydande den konträra motsatsen till
"modiga". De unga människorna i boken äro
visserligen som vi alla rädda, men
fördenskull ingalunda fega. De låta intet yttre
tecken på sin skräck slippa fram utan bita
ihop tänderna och stappla modigt vidare. En
enda av de fyra känner ingen fruktan alis,
hon är tapper av brist på rädsla och
omdömesförmåga, och det råder intet tvivel om
att författarinnan anser detta som en psykisk
defekt till alla de övriga hos henne. Den
stackars odrägliga damen tillhör naturligtvis
den äldre generationen, vilken i denna som
så många andra moderna romaner styrs ut
och förföljs med en frenesi, som vid det här
laget börjar verka skrattretande.
Ett fotografi av miss Robertson på
omslagets baksida visar ett intelligent, öppet och
friskt ansikte, vars hårdhet mildras av ett
nästan vekt, humoristiskt drag kring munnen.
Författarinnans yttre tycks överensstämma
ganska väl med det inre hon blottar i sitt
opus.
Hon är andligen starkt befryndad med
efter-krigsgenerationens anglosachsare av typen
Aldington och Hemingway, men en stundom
frambrytande mjukhet och kvinnlig charm
hindra henne från att verka lika kallhamrad
som de. Eva Berg
Världens barn
E. M. D e 1 a f i e 1 d: Vad är kärlek?
Översättning av Essie Bæckström. Gebers. 5: —.
Psykoanalysens läror, teknik och
människouppfattning har av E. M. Delafield
assimilerats och blivit så ett med henne, att det spåras
i varje turnering av dialogen och varje
skuggning i den förenklade, men inte osanna,
satiriska typskildringen. Con amore skildrar hon
den klartänkta, erfarna, dansanta och
häm-ningsfria Victoria som med en
tennisprimadonnas säkerhet klappar till omgivningen
med sin franka analys. E. M. Delafield njuter
av att skildra världslighetens olika arter: den
ärliga världsligheten, den moderna cynismen
och den gammaldags, som är mera misstänkt,
den" effektiva men flacka intelligensen, ali
sorts mondän ytlighet, smarthet och konvenr
tionalism. Hon accentuerar alltid
generationsskillnaden och omger Victoria med ett
tacksamt galleri av typer, behäftade med den
föranalytiska epokens beklagansvärda
förvillelser på känslolivets område. Som rival och
kontrast till Victoria står bokens andra
hjältinna, en blyg och vacker sensitiva, som dock
saknar den viktiga förmågan att anpassa sina
danssteg i takt med kavaljerens. En flicka
som inte kan välja rätt strumpfärg klarar sig
aldrig bland världens barn, det är nog så sant
så. Romanens fina, en smula gammaldags
syskonpar drar naturligtvis det kortaste strået
i konflikterna medan det hämningsfria — och
roligare — paret på bokens sista sidor slår
sina inkomster och liv ihop. — Vägd på en
våg befinnes E. M. Delafields roman tillhöra
lättviktsklass. Dess romanschema är föga
originellt, dess händelser försätter knappast
vårt sinne i någon medsvängande rörelse,
miljön är den vanliga engelska societetsmiljön,
overkligt främmande för arbete och allvar.
Men inför sanningskriteriet står sig dock
boken bättre än inför fulltonighetskravet; den
är kvick och skeptisk och har här och var
en droppe beskt som smakar bra, just för
tillfället. Margit Abenius
En fölfetongsroman ?
Ramon Maria Tenreiro: Esclava.
Översättning från spanskan av Hugo
Hultenberg. Norstedts. 6: —.
"Esclava" verkar som en kyriös blandning
av följetongsroman och någonting annat;
men framför allt verkar den följetongsroman,
och behovet av en svensk översättning måste
sägas vara mycket diskutabelt eller rättare
sagt inte diskutabelt alis. Anmälaren känner
inte till vem Ramon Maria Tenreiro är och
har inga uppslagsböcker till hands, där upp-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
