Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - F. L—g: Svensk självstyrelse - S. B.: En riktig Afrikabok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Svensk självstyrelse
Nils Herlitz: Svensk självstyrelse.
Gebers. 7: 50.
Under titeln "Svensk självstyrelse" har
professor Herlitz i delvis något omarbetad
form framlagt en rad uppsatser och artiklar,
vilka tidigare endast varit synliga i olika
tidskrifter samt i dagspressen. Bokens innehåll
är varierande — vid sidan av historiska
överblickar över utvecklingen på olika områden
av svensk självstyrelse återfinner man inlägg
i flera av de politiska frågor, som stått på
dagordningen under det senaste decenniet.
Professor Herlitz’ framställning är på samma
gång lärorik och tankeväckande och utmärkes
av en lättflytande och vårdad form.
Otvivelaktigt har han gjort sin publik en stor tjänst
genom att sammanföra de på så många håll
splittrade studierna i bokform, men såsom
framgår av det företal, varmed samlingen
inledes, är det ej enbart detta praktiska motiv
som föranlett dess tillkomst. Författaren har
med ali rätt ansett, att våra dagars politiska
situation förlänat en alldeles särskild
aktualitet åt det ämne, som behandlas i hans bok.
Han menar, att den svenska allmänheten just
nu behöver göras uppmärksam på vad svensk
självstyrelse är för någonting och vad den
betytt för skapandet av vår kulturs egenart.
Han vill rikta en varning åt dem som, under
inflytande av vad som sker på kontinenten,
i ett slags oreflekterad fatalism göra sig
beredda att gå med på slopandet av alla de
värden, vilka äro resultatet av århundradens
ansvarsmedvetet arbete på häradsting,
rådstugor och sockenstämmor, likaväl som i
ständerförsamlingar och riksdagskamrar. "Ett
folk, som sedan sekler uppfostrats vid
självstyrelse, som generation efter generation
tvingats att tänka ej blott som undersåtar
utan också i någon mån som överhet, har häri
en dyrbar tillgång." Professor Herlitz’ bok
formar sig alltså i sin helhet till ett inlägg
i den dagspolitiska diskussionen, en
propagandaskrift, vars verkan ingalunda blir
mindre därför att den till huvudsaklig del
ursprungligen icke skrivits som sådan utan
i rent vetenskapligt syfte. F. L—g
En riktig Afrikabok
Gösta Moberg: Bland tuareghövdingar
och negersultaner. Bonniers. 7: 50.
Afrika är lättast åtkomlig av de
främmande världsdelarna, närmaste tillflyktsort
för exotister och tropiklängtare av alla slag.
Här har man några dagsresor hemifrån hela
attiraljen — öknar och urskogar, palmer och
tamarisker, araber och negrer — alltihopa
trevligt serverat kring kusterna. Och
reselitteraturen flödar. Man får läsa så mycket
och se så mycket bilder från Alger och
Biskra, Dakar och Suez att man inte längre
hyser den ringaste längtan att få skåda dem
själv.
Men någon gång kommer till ens
vederkvickelse också en bok om det riktiga Afrika,
det Afrika som börjar några mil innanför
kusten, några meter vid sidan av bilvägarna,
det Afrika som fordrar kvalitet av sin man.
Gösta Mobergs "Bland tuareghövdingar och
negersultaner" är en sådan bok. Det är
en skildring av författarens senaste resa
1929—30 genom Sahara från Alger till
Tim-buktu samt uppför Nigerfloden, en resa
företagen på uppdrag av en del vetenskapliga
institutioner och trots massor av vidriga öden
genomförd. Boken är rakt på sak skriven,
alltigenom spännande och behagligt chosfri.
Här möter ett Afrika som sannerligen inte
är något turistland. Löjtnant Moberg har
mycket att allvarligt berätta om de långa
ökenfärdernas helveten, om törst, utmattning,
förtvivlan, opålitliga förare och deserterande
kameler. Om kappsejsande kanoter och
riskabla äventyr med krokodiler och lejon.
Och mycket av stort intresse att säga om sina
upplevelser bland tuaregstammarna i Hoggar
och negrerna vid Niger.
Man blir under läsningen alltmer
fascinerad av denna enkla, sakliga, äventyrsspäckade
skildring. Den kompletterar värdigt Mobergs
tidigare böcker från samma världsdel och
kommer en att längta efter fler. Kommer
en dess värre också att längta till Afrika.
S. B.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
