Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Sigfrid Siwertz: Under lyktorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID SIWERTZ
UNDER LYKTORNA
Jag driver ensam under lyktorna,
så ensam som en fattig fan kan bli
en kväll i maj, då gröna himmelsdjupet
vill suga hjärtat ur ens bröst och luften
är full av is och eld och djävulskap . . .
Ironisk, hudlös, svulten, bittersalig,
erövrare och hemlös hund på samma gång —
se där en själ på drift i vackra maj!
Man tror sig härdad, knivskarp, fruset stoisk,
en filosof med kosmos för sin fot,
men mitt i tankerusets frossa kastar
man långa blickar efter kvinnorna,
i varje ansikte man möter stirrar
man efter svar. På vad? Jag vet det knappast.
Allt är ju frågor . . . Men likt bleka masker
framtumlar mängden under lyktorna,
liksom en här av spöken, vilkas ådror
dock våren fyllt med något hetsigt gift
så att förförelse omsvävar dem.
Varför är mänskorna så hotfullt många
och varför skall var glimt av skönhet bränna
som öppet sår? Jag stannar mitt i vimlet
och stirrar på en ensam silverstjärna,
som simmar i det gröna himmelsdjupet.
Jag ville hejda hela gatans ström
och tvinga dem att se min kalla stjärna.
Hon är min enda, fjärran bundsförvant
mot livet, larmet, allt som jag ej mästrar.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
