Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Sigfrid Siwertz: Under lyktorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigfrid siwertz
Nej, ingen stannar, bara knot och knuffar.
Jag driver åter under lyktorna,
jag ökar takten, flyr min egen skugga.
Det är ett oroskvalm, en själens växtvärk,
som kanske, kanske ändå skulle domna
i famnen på en kvinna . . .
Då står jag plötsligt vid en port och läser
mekaniskt numret. Jo, vid alla makter,
det är ju mitt kvarter, jag bor ju här,
bakom den släta, grå fasaden här!
Fem trappor upp... en mässingsskylt på dörrn...
en gråsprängd, sansad, hygglig hyresgäst,
en medelålders herre med familj . . .
Där uppe sitter väl just nu de mina
och läser tidningar vid aftonlampan.
Nu lyfter hissen oljigt mjukt, jag står där
och stirrar än på gallret, än i spegeln
och tar mig tyst för pannan. Drömmer jag?
Vem är jag? Och vart går jag? Han där ute,
som irrar hemlös under lyktorna,
är han den verklige och jag en skugga —
är han blott skugga, jag en verklighet?
Det är ett tidens svek, ett trolöst skifte
emellan förr och nu, en hemlig svindel
i jagets tysta djup . . .
Jag smyger in
i kretsen av de mina som en tjuv
och känner genast alla blickars undran.
"Du ser så konstig ut! Var har du varit?"
"A, det är lyktorna . . . jag gick visst vilse
bland några gamla, dumma ungdomsminnen . . .
Ni skulle se vad lyktorna är bleka,
fast gudskelov att maj nu snart är över . . ."
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
