Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. December 1933
- Ludvig Nordström: Mörksens förste stiger ned. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flera säger, att en dag skall man tala till
Stockholm. Och då skall du veta, en dag
skall man också tala till England, till
London. Och jag skall tala till Uncle Lewis i
Birmingham. Och kanske till my sister Mary
i Omaha i Amerika.
Varpå hon omfamnade gossen och sade:
— Oh! I feel happy, so happy, Tomas!
Don’t you?
— Nej! svarade Tomas.
— Varför det, Tomas? frågade modern.
— Jag kan inte tala engelska så mycket,
att jag kan förstå allt, vad Uncle Lewis och
Aunt Mary säga.
— Å ja, Tomas! sade då fru Lack. Vi ska
inte tala till dem i morgon, och snart skall
du tala engelska alldeles. Om du inte slarvar
med den engelska sagboken, som du har fått
av Aunt Samways My aunt, you know,
Tomas! Not yours!
— I know! svarade Tomas och plutade
med munnen, ty han tyckte inte om den
engelska sagboken.
Och så var första glädjen över.
II.
Ty nu såg Tomas ett ganska dystert
perspektiv öppna sig bakom den magiska
telefonen: kanske fördubblade lektioner i
engelska. Det hade varit det första språk han
talat här på jorden, och han hade lärt det
i England, ty när han var bara ett halvt år,
hade fru Lack tagit honom med sig och
återvänt till sin släkt och sitt hemland och stannat
där ett halvår, och Tomas tyckte ännu, att
han kunde minnas ett regn och ett sot och
en dimma, som kallades London. Men sen
mindes han tydligt ett strålande vitt
vinterlandskap, med blå himmel; han kände den
friska luften mot kinderna, värmen under
den stora fällen, det var när patron Lack
åkt i rack efter parhästar från Köpmansvik,
där det fanns järnväg från Stockholm, hem
till Öbacka med sin återkomna hustru och
son.
Och då hade Tomas bara talat engelska.
Men så hade han fått små bröder och
systrar, av vilka de flesta dött nästan genast,
ty så gick det till förr i världen i Öbacka
och överallt, jorden runt, och hans mor hade
lärt sig tala svenska, hade icke haft tid att
bibehålla hans engelska, han hade fått
lekkamrater, och de kunde inte engelska, så
sjönk det främmande språket undan allt mer
och mer. Men varje söndagsmorgon kom den
engelska sagboken fram, och i den måste han
läsa för modern. Och sen fick han
sockerpullor med kummin i, så att för honom
smakade engelska alltid kummin, men han
glömde i alla fall det främmande språket
allt mer och mer.
Fru Lack var ordningen och
regelbundenheten personifierad. Varenda söndagsmorgon
klockan halv tio på slaget, trädde hon
söndagsklädd ur sängkammarn ut i stora salen,
där det gamla 1600-talsskåpet stod med farfars
stora fullriggarmodell på taket — gick bort
till pianinot under förgyllda 1700-talsklockan,
satte sig på pianostolen, slog upp locket och
spelade engelska klockspelet. Då stodo de tre
halvsystrarna — ty patron Lack hade varit
gift en gång förut, men "första frun", som
det hette i huset, hade dött i difteri och andra
frun hade kommit som guvernant för de tre
moderlösa flickorna — då stodo de i
dörrsmygen i förmaket och tittade och fnittrade,
ty de visste, att fru Lack spelade falskt,
därför att hon var engelska. Ty engelsmännen
voro icke ett musikaliskt folk som svenskarna.
Och sedan fick Tomas hela söndan gå i
blå långbyxor och jacka, men så fort det
blivit vår i vit sjömansblus med blå krage
och vita ränder på kragen. Och allt detta
hade fru Lack skickat till London efter, ty
i Sverige, sade hon, kunde man inte göra
kläder åt ”en liten gentleman”, och åt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0744.html
