Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Ludvig Nordström: Mörksens förste stiger ned. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runt med hans huvud som med en stöt i en
mortel.
— Ska krökas i tid som krokigt skall bli!
sade han. Så nu ska du få höra lite om
farbror Darwin.
— Vem är det? frågade Tomas.
— En farbror med stort skägg! svarade
informatorn gapskrattande, och det tyckte
Tomas lät mera lugnande. Ty många av de
gamla sjömansgubbarna norr på stan inne
i Öbacka hade stort skägg, och de voro
allesammans bra gubbar, fast de ville bjuda
Tomas på tuggtobak.
— Har han giktringar i öronen också?
frågade Tomas därför.
— Varför frågar du det? undrade då
informatorn.
— Bara ändå! svarade Tomas, som önskade
veta, om denna farbror Darwin verkligen
kunde vara någon gammal sjöman. Ty de
hade alltid giktringar i öronen. Mot fluss,
som de sade.
Men han fick snart höra på annat.
Darwin hade vid denna tid på sitt segertåg
över världen just hunnit till Öbacka jämte
en annan lika berömd engelsman: Jack the
Ripper, ”Jack Uppskäraren”, som han
kallades på svenska. Med honom var Tomas väl
bekant. Så fort han inte ville lyda och komma
upp om kvällarna, då barnjungfrun ropade
in honom, skrek hon:
— Det är inte värt han är ute, ska jag
säga. För Jack Uppskärarn är i stan och
far omkring i åkar Nordlunds gula droska
med en förskärare, som han har stuli från
slaktar Wänglund, och nu jagar han olydiga
barn för att sprätta opp magen på dem!
I början hade detta tagit skruv, men nu var
Tomas långt förbi Jack Uppskäraren.
Darwin visade sig värre, och honom kunde
Tomas inte komma ifrån. Ty informatorn tog
Tomas ut på fälten, visade honom, hur
växterna sökte kväva varandra över jorden och
strypa varandra under jorden, hur kattorna
lurade på möss och småfågel, han visade
honom avgnagda ben på berghällar, där
höken ätit upp skogsfågel, hur gäddorna
jagade löjor och hur löjorna hoppade upp
i luften efter knotten, och sen berättade han,
hur alla varelser på jorden jagade varandra,
den ena människan den andra, det ena folket
det andra.
— Vet du inte, att ryssen lurar på oss?
frågade han.
— Jo! svarade Tomas och skälvde i sitt
inre, ty om det var något han fruktade, så var
det ryssen. Så långt han kunde minnas
tillbaka, hade han hört ropet:
— Ryssen kommer! Ryssen tar dig!
Och han visste, att en gång hade ryssen
kommit och bränt hela Öbacka och att han
kunde komma tillbaka när som helst.
När informatorn såg, att Tomas bleknade
och skälvde, skrattade han högt och sade:
— Vet du, vad det är, som jag nu lär dig?
— Nej! svarade Tomas.
— Bildning! sade informatorn och
gnuggade händerna skinande. Det får inte pojkarna
i folkskolan lära sig, men det måste vi pojkar
i storskolan kunna. Då kan vi jaga dom
andra och bli stora och mäktiga på jorden.
Det ska du minnas, puttefnask, att du har
bara två saker att välja emellan. Antingen
döda andra och äta upp dem. Eller dödas av
andra och bli uppäten själv. Vilket väljer du?
— Ingendera! svarade Tomas med ens
rasande och ville på samma gång kräkas och
klå informatorn.
Då skrattade denne i högan sky och sade:
— Jag är rädd för att du är idiot och
alltid kommer att förbli det. Men, ser du, nu
har du lärt dig farbror Darwin, och den
kommer du aldrig ifrån. Det kan jag tala om
för dig.
Så gick det på hela sommarn. Informatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
