Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. December 1933
- Ludvig Nordström: Mörksens förste stiger ned. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärde Tomas, att han härstammade från
aporna.
— Och vet du, vem djävulen är? frågade
han med plirande skrattögon.
— En ande med de allra största
fullkomligheter, svarade Tomas, som blivit alldeles
yr i mössan och gjorde en röra av hela
Luthers katekes.
— Nej, en gammal gorilla, med väldiga
betar och långa armar och händer och fötter
som järntänger.
Då stod Tomas inte längre ut. Han slog
näven i bordet och skrek:
— Men Gud är ingen gorilla, och han är
starkare än både du och farbror Darwin.
Då stoppade informatorn, teg ett ögonblick
men sade sen:
— Äh! Sa du, ja! Puttefnask! Det får du
veta, då du kommit in i storskolan. Det är
du för liten att begripa ännu!
V.
Vart Tomas nu såg, såg han strid, död och
undergång. Såg han mot den oändliga
sommarhimlen, upptäckte han hur höken svävade
majestätiskt där uppe och kretsade just över
hönsgården.
Följde han patron Lack ut till laxgården,
såg han, hur laxarna, blänkande till nere i
svarta djupet, kämpade förtvivlat först för
att komma ur maskorna och sedan, när de
hivats in i båten, för att kunna med ett språng
hoppa över relingen och ner i sitt element
igen, ända till dess att drängen med ett slag
av yxhammarn dövat dem, så att de bara
kunde flämta med gällocken.
Och en regndisig kväll, strax innan
sommarn var slut, kom det värsta.
Patron sade efter middan:
— När jag for ut från stan, såg jag, att
fiskarlappar gjort läger igen ute på udden
vid Margit. Jag såg eldarna och röken. Det
är förbjudet. De måste bort. Det kan bli
skogsbrand efter dem. De släcka aldrig sina
eldar ordentligt.
Stora laxbåten bemannades. Det var patron
Lack själv i regnkostym och halvstövlar;
bonden i gården intill; torparn under honom,
en jätte med stort skägg, samt två av patrons
drängar.
— Du kan följa med, Tomas! sade patron,
och i det fina regndiset rodde båten ut mot
Margits udde, som pekade rätt åt tomma
horisonten. Bonden och torparn rodde fram,
drängarna bak. Patron Lack och Tomas sutto
på en tvärlagd bräda midskepps; och mellan
knäna höll patron sin dubbelbössa.
— Man vet aldrig! sade han. De ha gevär,
och ibland bråka de.
Det blev en tyst färd. Ingen sade just
något. Man passerade sommarns alla bad-
och bärställen. Men nu lyste det redan gult
och rött inne i skogen av döda aspblad och
av rönnklasar. Det var en av de sista dagarna
i augusti. Och det skymde redan. Vattnet var
svart kring båten, järngrått på håll, det hävde
sig långsamt i dyning, som bröt vit och
brusande bland strandens runda, vita kiselstenar
och svartgrå, väldiga gnejsblock.
Så syntes rökspiralen. Patron Lack pekade.
— Där! sade han bara. Roddarna vände
sig om.
— Lapprackare, som aldrig kan lyda
lagen! sade bonden.
Så kom man fram, båten skrapade i strand,
men redan dessförinnan hade gråklädda
figurer skymtat vid den bruna kåtan, som med
sina uppstående stänger, korsande varandra
över rökfånget, påminde om ett renhorn.
Årslagen hade oroat dem. Nu stodo de utanför
kåtan, hela familjen, med en rad barn. Bakom
ett stort block i stranden var deras kolsvarta
båt uppdragen.
När laxbåten dragits, reste sig patron
Lack, tog två patroner ur fickan, fällde upp
piporna, laddade och slog sedan igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0748.html
