Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Fredrik Böök: Tragedien på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tragedien på jasnaja pöl] an a
förmoda, att den sällsamma kylan mellan
mor och dotter hade sin grund i
förhållandena före födseln.
Grevinnan Sofia Tolstoj var en begåvad
och energisk kvinna, och man kan blott
häpna över allt som hennes krafter räckte
till för. Länge hade hon stått vid sin sexton
år äldre makes sida som en trogen kamrat,
rådgiverska och medarbetare; men för den
sista perioden av hans utveckling, den kristna
anarkismens, var hon alldeles främmande.
Hon var en utpräglat borgerlig natur, hon
älskade familjelivet och hyste alis inga
samvetsbetänkligheter mot att njuta den jordiska
lycka, det ekonomiska välstånd, som fallit på
hennes och barnens lott; både godsägarens
och författarens rättmätiga inkomster önskade
hon att tillvarataga för de sinas räkning. Det
paradoxala, det rolöst grubblande i Tolstojs
väsen, när det efterhand trädde fram allt
tydligare, ingav henne ovilja, missnöje och
kritik; hon fann honom egoistiskt
självupptagen, inkonsekvent, oförnuftig, och alldeles
särskilt hyste hon antipati och förakt, ja,
slutligen vilt hat, mot makens trognaste
lärjungar, som delvis levde ett parasitliv hos
sin mästare på Jasnaja Poljana, drevo honom
till ytterligheter i ord och handling, lockade
honom till oförsonlig kamp mot det ryska
samhället och samhället överhuvud, och
isolerade honom från makan och den naturliga
miljön av vänner och fränder.
Klyftan mellan Leo Tolstoj och hans
hustru hade funnits i årtionden, men den
vidgades ständigt. Tolstoj blev icke
försonligare och lugnare på sin höga ålderdom;
tvärtom, ju mera han nalkades döden, som
han ständigt tänkte på och intensivt fruktade,
desto mera beslutsam och hänsynslös blev
han. Han ville icke dö i synden, han ville
frälsa sin själ, bryta alla hindrande bojor,
tillbringa sina sista jordedagar i asketisk
ensamhet. Han törstade efter martyriet. När
han år 1908 fyllde sitt åttionde år, gjorde
man sitt bästa, icke blott i Ryssland utan över
hela världen, att förvandla denna dag till en
storartad jubileumshögtidlighet. Tolstoj
försökte undkomma hyllningarna. En av hans
anhängare — hörande till "det svarta folket",
som grevinnan Tolstoj avskydde — skrev en
tidningsartikel, som dock ingen ville trycka,
och däri påstod han, att Tolstoj på sin
födelsedag, i överensstämmelse med gällande
lagar och rättvisa, borde sättas i fängelse —
det skulle förmodligen ge honom mera
moralisk tillfredsställelse än någon annan form
för uppmärksamhet. Denne lärjunge,
Bodjan-skij vid namn, hade gissat rätt; Tolstoj
yttrade faktiskt, att ingenting kunde ha gjort
honom en större glädje än att få tillbringa
sitt jubileum i ett fängelse, "ett riktigt
ordentligt, stinkande fängelse — frysande och
hungrig".
Vad som utspelades på lasnaja Poljana
mellan de båda makarna, som varit förenade
i nära ett halvt århundrade, var sålunda
slutligen en fruktansvärd tragedi. Striden gällde
Tolstojs vänner, "det svarta folket", som
grevinnan ville slippa att mottaga i sitt hus.
Den gällde rätten till Tolstojs skrifter — han
vägrade att dra ekonomisk fördel av dem,
medan grevinnan bevakade familjens
intressen. Den gällde förhållandet till bönderna
i omgivningen —- Tolstoj ville icke ropa
rättvisan till hjälp, när hans egendom blev
föremål för övergrepp och intrång, medan
grevinnan höll på ordningen och äganderätten.
Under de oroliga tiderna efter rysk-japanska
kriget var det särskilt besvärligt. Dottern
Alexandra hade en dag 1908 ett samtal med
viceguvernören i Tula, som med ett ironiskt
leende påpekade, att det enda gods i
provinsen som nu bevakades av gendarmer var
Jasnaja Poljana. Full av indignation frågade
Alexandra Tolstoj, varför de icke blevo
indragna, hennes far och hennes familj önskade
2. — B. L. M. 10.
X
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
