Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Johannes Edfelt: Ivan Bunin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
johannes edfelt
IVAN BUNIN
Årets litt er ä re nobelpristagare.
När år 1901 det litterära Nobelpriset
tilldelades en kultiverad men inte särdeles
betydande fransk sonettdiktare, framkallade
detta som bekant en markant protestskrivelse,
vari sådana män som Heidenstam och
Levertin bestämt togo avstånd från akademiens
säkerligen närmast av Wirsén inspirerade
beslut, under hänvisning till att Leo Tolstoj
dock levde och verkade. Ingenting har under
årens lopp varit vanligare än litanior över
akademiens försummelser att lagerkrona och
glorifiera den ryska litteraturen, och man
kan gott förstå och erkänna det berättigade
i de klagomål, som framförts. Tolstoj och
Tjechov ha nu länge varit ur räkningen; som
de enda värdiga kandidaterna ha på sista
tiden nämnts Maxim Gorki och Ivan Bunin.
När i år Nobelpriset tilldelats den senare,
ha alltså de stolta traditionerna från de stora
ryska berättarna erhållit en sen men desto
mera kärkommen ärebetygelse.
På många håll skall helt säkert detta beslut
väcka känslor av tillfredsställelse. Ivan Bunin
är för europeisk publik intet okänt namn.
Den som inlagt den största förtjänsten härom,
är ingen annan än David Herbert Lawrence,
som jämte den engelske kritikern John
Middleton Murry i början av 1920-talet blev
hans entusiastiske förespråkare inom den
anglosachsiska världen. Bland svensk bildad
publik torde beundrarna av hans konst inte
heller vara fåtaliga; det är först och främst
det geberska förlaget man har att tacka för
att Bunin värdigt introducerats i vårt land.
Bunins anseende i sitt hemland är sedan
länge stadgat. Också under den nya regimen
har han, emigranten, adelsmannen i
förskingringen, genom makten av en fascinerande
konst visat sig mäktig att behålla greppet
om rysk publik. Det är sannerligen ingen
liten sak. Det är i själva verket ett kriterium
på att hans konst har varit och är av det
lödiga slaget och att hans psykologiska blick
sett djupt, genomträngande och riktigt.
Född år 1870 i guvernementsstaden
Voro-nesj, i ungefär samma trakter, som fostrat
och givit Turgenjev och Tolstoj bestämmande
intryck, är Bunin också i litterärt avseende
en arvtagare till de traditioner, som utgå
från dessa litteraturens stormän. Jämte dem
är det framför allt Tjechov, som varit hans
läromästare. Det är Tjechovs desillusionerade
pessimism, som genomsyrar och sätter sin
prägel på Bunins första mästerverk, romanen
"Byn", som utkom 1909. Då han först
framträdde — på 1890-talet — var det som
elegisk lyriker, fången i de ryska
herrgårdarnas om vår egen lantgodskultur erinrande
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
