Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 28 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Johannes Edfelt: Ivan Bunin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

romantik. Han, som själv hade sin rot i denna
döende adelskultur, upplevde smärtsamt och
intensivt dess förvittring och sönderfall och
återgav i välljudande fin-de-siècle-vers sin
melankoli och resignation.

IVAN BUNI1N

Romanen "Byn" (svensk översättning 1924)
är Bunins första litterära kraftprov. Det är
tillika ett av de viktigaste dokument, som stå
oss till buds för begripandet av den ryska
människan, av den gåta, som är den ryska
folksjälen. Den ryske bonden, musjiken, hade
tidigare av sådana författare som Dostojevski
och Tolstoj idealiserats och omgivits med
helgongloria. Musjiken framstod för dem i
deras extatiska syner som ett slags
världsfrälsare, som bäraren av det heliga Rysslands
mystiska frälsningsuppgift. Med hela denna
idealiserande uppfattning bröt Bunin radikalt
och resolut i sin roman "Byn". Vem som haft
rätt — Tolstoj eller Bunin — är nu lätt att

säga: händelserna och utvecklingen inom
Ryssland har på så gott som varje punkt
bestyrkt det riktiga i Bunins obarmhärtiga
uppfattning. Allt talar för att han, som vid
romanens framträdande rönte så mycket
förbittrat motstånd, med sin obönhörliga
skarpsyn har sett klart och oförvillat på den ryske
bonden och med klarsyn återgivit hans
mentalitet. Riktigheten av den diagnos, som Bunin
ställt i sin roman, har ju även sedermera en
så vittnes- och omdömesgill kännare som
Gorki oförbehållsamt erkänt. I bröderna
Tichons och Kusmas avskräckande gestalter
har Bunin givit en förfärande trist och
beklämmande men, som det synes,
ovederlägg-lig och i detalj riktig bild av musjiken. Det
ryska bysamhället, som det skildras i denna
roman, är ett konglomerat av lort, löss och
vodka. Okunnighet och djurisk slöhet,
sadistisk grymhet, vinningslystnad och allsköns
annan lastbarhet äro dess signatur. Genom
det fullkomliga förfallet tränger knappast en
enda stråle av hopp. Det är ett sannskyldigt
pandemonium, vid vars sida de
samhälls-interiörer, som den naturalistiska romanen
älskade att ställa till beskådande, verka
nästan angenäma och idylliska. Bunin har
gjort tabula rasa med den falska
bondeideologien. Hans byskildring har formen av
inventering och rättegång, dom och profetia.
Samma obarmhärtigt kritiska linje fortsätter
han med novellen "Suchodol", som i sin
skildring av en av degeneration och förfall
märkt adelssläkt kan föra tanken till
Salty-kovs mästerverk i genren. Men där har
kommit ett nytt element till, som man
efterlyser i "Byn": lyriken, den säregna poesi,
som omger de gamla ryska adelsgodsen,
i vars värld Bunin är på samma gång
smärtsamt och förälskat förankrad och vars tolk
han framom alla andra blivit i modern tid.
Denna minnesgodhetens poesi har sedermera
gjutit sitt försonande skimmer över allt vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>