Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - John Landquist: Berlinvårens Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERLINVÅRENS STRINDBERG
Frida Strindberg: Strindberg och hans andra hustru. I. Före äktenskapet.
Bonniers. 10:—.
Recenserad av JOHN LANDQUIST
Äktenskapet med österrikiskan Frida Uhl
har givit Strindberg ganska mycket. Hennes
ungdom har kastat strålar av sol i den
farligaste och mest sönderrivna delen av hans
levnad, då han för andra gången och nu
ensam emigrerade från sitt land och i Berlin
började på allvar sysselsätta sig med sina
kemiska experiment, då diktargåvan för första
gången tycktes svika honom, då han i Sverige
varken spelades eller såldes, då triumfen i
Berlin med "Fordringsägare" icke förde till
det drömda resultatet för hans dramatik och
han sjönk i en flerårig ekonomisk misär. De
upplevelser han genom henne gjorde i
Österrike ha varit rika inspirationskällor för hans
följande diktning. Framför allt är det stora
Damaskusdramat helt genomträngt därav.
Vandringsmannen och botgöraren i dramat
tolkar hans förödmjukande exil, dess varma
och svårmodiga kärlekslyrik speglar hans
oroliga förhållande till hustrun med sina
återseenden och skilsmässor, berg- och
skogslandskapet med sin Infernostämning och sina
många inslag av katolsk kultur är det
landskap vid Donau i Nieder-Österreich, där han
hade sin tillflykt hos sin hustrus mor, och
betydelsefullt är i synnerhet att det är genom
denna religiösa kvinna han gjorde den
närmare bekantskap med katolicismen, som starkt
bidrog att införa det religiösa elementet i hans
känsloliv. Det är nere i Österrikes lantliga
miljö, som Strindbergs diktning pånyttfödes.
Fröken Uhl var en brådmogen och barnslig
litterär tjuguåring, som genom sin far,
hovråd och chefredaktör i Wien, fått inträde i
intellektuella kretsar i Berlin. Strindberg ger
en livlig, ehuru något fantastiskt uppskruvad
teckning av henne i Karantänsmästarns andra
berättelse i "Fagervik och Skamsund", och
intrycket bekräftas av hennes egen i höst
utgivna Strindbergsbok. Hon är, då han
möter henne, halvt litterär dilettant, halvt
verklig begåvning, rörlig och ytlig men med
en kärna av godhet, som kan göra henne klok
och pålitlig, oförsiktig och "tanklös", som
Strindberg säger, i sin fördomsfrihet eller
strävan att vara det, men hon har samtidigt
en fond av kultur, som lättar begångna
misstag. Särskilt tror man på ett drag som
Strindberg förträffligt framställer och varmed hon
enligt hans egen mening passade honom. Hon
var inte långsint, hon hade en del av den
skepsis, som kunde sväva över "livets sump";
eller kanske helt enkelt, hon hade den sinnets
goda ungdom, som kunde skapa ostörda
idyller av glädje även efter svåra slitningar
och missöden. I det hela har Strindberg
behandlat denna sin andra hustru i sina skrifter
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
