Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Lord Thomson of Cardington
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖRD THOMSON OF CARDINGTON
Prinsessan Bibesco: Lörd Thomson of Cardington och
LordThomson of Cardington: Smaranda. (Båda skrifterna i en volym.)
Översättningar från franskan och engelskan av Axel Claeson. Bonniers. 9: 50.
Recenserad av GÖSTA ATTORPS
Det finns ett persiskt ordspråk som lyder:
"Alla de, som sprungo på slätten, fångade
inte vildåsnan. Men den, som fångade henne,
sprang." Det är ett bra ordspråk; och
Christopher Birdwood Thomson brukade citera
det.
Luftskeppet R—101, ute på sin första
långa resa och på väg till Indien,
förolyckades natten mellan den 4 och 5 oktober
1930: hunnet till en ort vid namn
Creve-Cceur i närheten av Beauvais i Frankrike
fattade det eld och störtade till marken.
Bland de fyrtiosex som omkommo befann sig
också lörd Thomson of Cardington, Englands
flygminister. Prinsessan Bibesco — med
vilken han var förenad i en lång och vacker
vänskap — säger i sin bok, att hela hans liv
tycks henne behärskat av eldens element. När
hon såg honom första gången, bar han sitt
regementes, The Royal Engineers’,
paraduniform: på kragen voro broderade stiliserade
lågor. När hennes slott uppe i de rumänska
bergen brunnit ned och dagsljuset visade dem
förstörelsen, talade han om en episod från
boerkriget: han hade fått order att bränna
ned en farm som tjänat som vapenupplag,
och när han efter fullgjort ärende red bort
på kvällen, hann han upp en vagn som
färdades över slätten: bondhustrun satt och
stirrade tillbaka på ett rött sken bortom
kullarna Under världskriget blev det hans
öde att dra Rumänien in i fördärvet; och när
de fientliga arméerna vältrade ned från
Siebenburgen, fick han befallning från War
Office att tända eld på petroleumbrunnarna.
Tretton år senare dog han i eld.
Men han hör också på annat sätt ihop med
sitt element. Det fanns ett slags fin och lätt
eld i hans sinne, med snabba, klara lågor,
muntra, uthålliga, lysande och värmande.
Han föddes 1875 i Indien, gick i skola
i England och kom in i krigsskolan i
Wool-wich. Han borde ha fått guldmedaljen, men
han fick den inte, ty en av lärarna hade
kommit på honom med att kyssa en flicka.
Däremot fick han premium i franska;
möjligen hade skolans styresmän på något oklart
sätt för sig att när det gällde detta lättfärdiga
språk kunde man vara något mildare. Hans
premium var säkert välförtjänt: han var redan
vid unga år en god kännare av fransk
litteratur. Från mödernet hade han hugenottblod
i sig, och det finns någonting franskt hos
honom som frapperat alla och som är lätt
urskiljbart i vad han själv skrivit. Hans
kvickhet och hans stil äro skolade hos
fransmännen; hans livlighet, hans lätthet, hans
kvicktänkthet och sprakande humör bära ett
slags franskt signum; och vilket annat land
kunde så ha närt hans kärlek till det chevale-
3. — B. L. M. 10.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
