Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 34 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Lord Thomson of Cardington

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reska och lysande, det klangfulla ordet, den
nobla hållningen, den ridderliga bravuren!
Men hans oemotståndliga charm är att han
är fransk och engelsk på samma gång: han
har den engelska humorn och självironien.
"Han älskade lidelsefullt en välgjord fras",
säger han om sig själv i "Smaranda". "Likt
en lumpsamlare, som söker efter förlorade
rikedomar i en avskrädeshög, dök han ned
på allt som glittrade." Han tyckte om god
mat och gott vin — särskilt god champagne
(han brukade kalla sig, med hänsyftning på
sin magerhet och sin smak, monsieur
Extra-Sec) — men när han efter kriget ansåg att
det så krävdes av honom, lämnade han
lustgården och övergick till ungefär en blygsam
kontorists levnadsstandard. Han hade ett
samvete av god typ — det slags engelska
samvete som kanske förklarar, varför Englands
bästa män ändå så ofta tyckas en smula
överlägsna förstklassigt folk från andra
nationer — men han gjorde aldrig vad han
betraktade som sin skyldighet under något slags
suckan eller med ansträngd fattning: han
gjorde det på ett muntert och naturligt sätt.
MacDonald har sagt om honom att han på en
gång var en soldat, med en soldats stränga
självtukt, och en konstnär, med en konstnärs
temperament och impulsivitet. Han tyckte om
Anatole France, men prinsessan Bibesco
påpekar att det finns en fransk bok, vars allvar
är nära släkt med hans eget: det är Vignys
"Servitude et grandeur militaires".

LÖRD THOMSON OF CARDINGTON

Han kom ut på kommenderingar jorden
runt, fick utmärkelser och medaljer och
gjorde snabb karriär; en tid var han den
yngste majoren i engelska armén. Under
första balkankriget följde han den serbiska
hären som engelsk militärattaché; och när
han kom tillbaka till London, började han
irritera folk med hetsiga spådomar om vad
Balkan snart skulle ställa till med. Under
början av världskriget tjänstgjorde han i
Frankrike som förbindelseofficer vid olika
staber. På hösten 1914 skrev han ett
memorandum. Han hade mycket litet rättrogna
åsikter om hur kriget borde föras: man skulle
forcera Dardanellerna, säkra Rysslands
tillförsel av ammunition och krigsmaterial,
isolera Turkiet, skapa en ny, rörlig front i
sydost, dra med sig de neutrala balkanstaterna
och krama musten ur Österrike. I november
1914 kallades han till London att försvara
sin plan. "Han fordrar inte att själv få
äran av den", säger författarinnan. "Winston
Churchill har förstått honom och gjort den
till sin." (Det skulle inte vara utan sitt
intresse att få veta om Thomson verkligen givit
Churchill tanken att öppna Dardanellerna.
Uteslutet är väl inte att båda, oberoende av
varandra, kommit på samma idé: Thomson
tycks verkligen ha haft en skarpblick som
skar igenom det närvarandes förvirring och
anade något av framtiden; och om en vanlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>