Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Lord Thomson of Cardington
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
karta, där Rumänien förvandlats från en
halvmåne till en fullmåne. Vilken del han
hade i förvandlingen är inte gott att gissa:
kanske drev han — och andra — sitt nit väl
långt.
Efter kriget tog han avsked och gick in i
arbetarpartiet. Den som skriver detta råkade
vistas i Paris, då tidningarna för nio år
sedan meddelade att England för första
gången skulle styras av en socialistregering:
när man såg den undergångsstämning som
bredde sig bland de engelska
pensionatsgästerna, tror man villigt på berättelsen om
de obehag Thomson hade att uthärda för sitt
beslut. Han gav upp en lysande ställning
för en osäker framtid. Men han tycks ha haft
kvar sin förmåga att en smula se in i den:
han hade några idéer om "nationell
socialism", vilka man visserligen inte får någon
vidare klarhet om, men som i alla fall tyckas
ha inneburit åtskilligt av förnuft, moderation
och ansvarskänsla. Vid valen 1921 ställde
han upp sig som parlamentskandidat i Bristol,
bodde på ett billigt pensionat, talade till
dockarbetare, svarade på närgångna frågor,
lyssnade till påståenden att han var en
bolsje-vik, en fördömd pacifist och i varje fall en
skojare, gick omkring i husen tillsammans
med sin valagent (anställd på den odispu-
tabla meriten att ha lyckats sälja hundra
kilo choklad till en fiskhandlare) och
värvade röster efter en metod som Shakespeare
beskrivit i "Coriolanus" och som inte heller
Thomson fann så alldeles angenäm för den
personliga stoltheten. Han betecknade sig
som en "resignerad anhängare av
demokratien", men det var trots allt denna demokrati
han trodde på —- eller åtminstone trodde
vara möjlig att förbättra — och han ångrade
sig inte: han föll igenom, men han ställde
upp vid nästa val och hade sitt humör i
behåll, när rivalen tog säte i parlamentet.
Så träffade han MacDonald, vilken
ögonblickligen blev intagen av honom: han gjorde
honom till lörd och luftfartsminister.
Under sitt näst sista år blev han en
vinterkväll under en flygtur till Paris tvungen att
nödlanda i trakten av Amiens, och medan
han väntade på bilen, som skulle föra honom
vidare, satt han inne hos en gammal
bondkvinna, som värmde honom med en brasa
och ett glas vin. Han sade att hon var
lycklig, som hade ett sådant lugn omkring sig:
hon bodde i ett bra vackert och trivsamt
land, och hit skulle han gärna vilja komma
tillbaka för att stanna. Ett år senare dog
han i Frankrike, och han fick en bråd och
svår död. Det fingo understundom riddarna.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
