- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
45

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resonemangsparti med en betydligt äldre
man, som småningom når de högsta
äreställen. Äktenskapet är till en början
lyckligt, men under kristiden ger sig mannen in
i vidlyftiga spekulationer, som hans
karaktär icke tål vid. Hans moraliska
motståndskraft anfrätes, han börjar föra ett erotiskt
dubbelliv, och när han i samma veva blir
ertappad som bedragare både erotiskt och
finansiellt sjunker han ihop som en
punkterad ballong och blir enbart ynklig. Här får
Jenny tillfälle att visa att hon är en värdig
dotter av det gamla regementet. Hon tog sin
man för den ställning han gav henne med
uppoffrande av sina flickdrömmar. Hon valde
självbehärskningen framför impulsen och hon
bibehåller den med stolt konsekvens även när
hennes äktenskap ger henne tillfälle till att
spela först den bedragna och därefter den
triumferande hustruns roll.

Berättelsen om Jennys äktenskap är
romanens mest fängslande och situationsrikaste
parti. Brodern Henriks livslinje går mera
isolerad och snörrät mot sin bestämmelse:
hjältedöden i finska inbördeskriget. Henrik
är långtifrån någon fascinerande människa,
men i sin ordkarga, envetna pliktuppfyllelse
är han en sällsynt ren representant för svensk
ära och heder, sådana dessa egenskaper
kanske allra bäst renodlas i gamla officers-
och adelsfamiljer. Slutligen ha vi flickan
Toria Obitz. Född ett decennium senare än
de övriga är hon en annan generations barn,
också med en portion av moderns vilda blod
i ådrorna. Hennes fördomsfrihet vid
ingåendet av kärleksförbindelser är minst sagt
förbluffande, men det är tydligt att
författarinnan i tysthet skänker henne sitt gillande,
därför att hon är så ärlig mot sig själv och
så tapper när det gäller att ta
konsekvenserna.

Dessa fyra människor äro skildrade med
ett minimum av psykologisk analys. Marika
Stiernstedt är icke psykolog i modern
bemärkelse, hon är karaktärstecknare. Vi få
aldrig veta något om människorna och deras
själsliv direkt från författarinnan utan måste
själva bilda oss en uppfattning om dem efter
deras handlingar och ord. Men hon gestaltar
situationerna — och nästan alltid just de
rätta situationerna — så mästerligt levande
och återger dialogen så briljant, att
karaktärerna bli allsidigt belysta. Här kan man
verkligen tala om plastisk
människogestaltning, vi se hur materialet från det råa blocket
mejslas till pregnant skulptur. Situation
följer situation, och utan att vi egentligen
märkte hur det gick till fick porträttet ett nytt
drag. Det är den teknik som de stora
realistiska romanförfattarna alltid ha använt.

Även till sin komposition ansluter sig "De
fyra marskalkstavarna" till den traditionella
släktromanen. Författarinnan flyttar fram
sina figurer en i sänder, släpper en, när en
annan är på väg att bli efter. Allteftersom
flera människor dras in i handlingen, blir
mönstret allt rikare, men Marika Stiernstedt
förlorar aldrig en tråd. Man kan icke nog
uttrycka sin beundran för den suveräna
skicklighet, med vilken händelseförloppet föres
fram. Romanen flyter så lätt som om den
vore skriven i ett drag, i själva verket har
den enligt en anteckning i slutet krävt tre
år, och man kan vara övertygad om att dessa
år varit arbetsfyllda. Denna bok måste ha
skrivits om och åter skrivits om med
oändligt tålamod, innan den fick sin genialiska
lättillgänglighet. Endast ett par andra nu
levande svenska författare besitta den teknik,
som fordras för att skriva en roman som
"De fyra marskalkstavarna". Och den
livserfarenhet och kloka människokunskap den
rymmer finner man knappast heller på flera
håll.

        Georg Svensson

Elin Wägners nya bok



Elin Wägner: Mannen vid min sida.
Bonniers. 6:25.

"Mannen vid min sida" är roman och
reseberättelse, men framför allt är den en
tidsbetraktelse, fylld av den oro som nu går
genom världen och som bildar den yttersta
grunden för de fascistiska och nazistiska
tankarnas landvinningar: den som fått
lösenord, order om marschriktningen, tecken att
följa, han har bokstavligen sitt på det torra:
skeppen äro brända, den enda vägen ligger
framför honom, han har något klart och
säkert att hålla sig till, den kollektiva
trosvissheten bär honom. Vi övriga mäta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:49:00 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1933/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free