Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Georg Svensson: Nya resor utan mål - Einar Malm: Årets vackraste bok?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
fortfarande den saliga enfald, om vilken
bibeln talar. Han är barnet i Andersens saga
om kejsarens nya kläder. Och lika
omedveten, som han själv tycks traska genom
världen och uppleva de mest oerhörda ting, där
andra inte skulle märkt att något
märkvärdigt alis tilldrog sig, lika medveten är läsaren
hela tiden om denne okände lille Martinson.
Det blir en kontrast mellan den anspråkslöse,
anonyme berättaren och det trolska,
innehållsrika skeendet omkring honom, som är
egendomligt patetisk. "Sagoskog" har
Martinson kallat en opublicerad dikt, och man
ser honom gärna så: en liten kavat och
undrande pys, som gått vilse väg och hamnat
rätt i sagoskogen. Där är det inte så noga
med begreppen tid och rum, där vandrar man
rakt från den svenska ljungheden in i den
brasilianska urskogen, går nu på Rios
trottoarer av marmormosaik och i nästji stund
mellan "stänkpladaskiga utkantsplank" i en
engelsk industristad, där vandra de indiska
vattenbärerskorna på den trängseifyllda
gatan i Bombay rätt in i hans drömmar och
stiga ut i skogen vid dansbanan där hemma.
"Man tänker sig dem en kväll vid dansbanan
i Grycksbo, kommande fram ur skogen med
ringarna som madonneglorior om anklarna.
De skulle klirra mot daggkåpornas
bladkanter dessa ringar. Och hela dansbanan
skulle stillna och luta sig ut och stirra, stödda
mot räcken, som omge det åttakantiga
dansgolvets träplatta i skogen; och dragspelen
skulle alldeles tystna, så att man hörde de
två ankelringarnas klirrande metallmelodi
från en fattig flicka i Österland." Så vävas
dröm och verklighet oupphörligt samman,
och kosmiska och historiska syner stå sida
vid sida med miniatyrexakta svnbilder. Det
är omöjligt att förutse och att finna ett
schema för denna egenartade ingivelses
rörelser, därav den spänning och oavbrutna
överraskning med vilken man läser boken.
Martinsons skildringskonst når i denna bok
några av sina artistiska höjdmärken.
Avsnittet "En grekisk tragedi", som inleder
volymen och som är det mest novellistiska
författaren hittills skrivit, står genomgående
på höjdpunkten och innehåller en
orkanskildring, som tar loven av allt vad Martinson
hittills skrivit i orkanväg. I kapitlet
"Kanalerna och Atlanten" är inlagt ett Vänerland-
skap, som doftar av svensk natur och
sommar. I frän, hetsig kontrast mot denna svala
tavla står den sjudande brasilianska
urskogen — "en grön, väldig men tyst storm"
— i "En tid i Santa Catarina".
Beundransvärda äro också de kapitel, där han skildrar
ett nattligt hamnbesök i det sotiga och
skro-tiga Middlesborough och uppehållet i
Bombay med dess "utgamla, ledbrutna tivoli, där
kroniskt utfattiga kuliskaror år efter år vimla
runt likt bisvärmar kring nedvissnade
blommor". I oändlighet skulle man kunna dra
fram dylika exempel på blixtsnabb, i
bildspråk omsatt iakttagelse: slagskeppet Nelson,
som liknar "klippön Helgoland som råkat
i drift", hangarkryssaren Lexington, där
tjuguen monoplan stå radade "som svultna,
gråa olycksgäss på en platå av lergrått stål"
medan skeppets överbyggnader "strukits åt
ena sidan, liksom spelarbrickor för en
spelar-hand", etc., etc.
"Kap Farväl!" är en lättillgängligare bok
än "Resor utan mål", ty ali den myckna,
krångliga filosofien, som där satt författaren
i halsen, har han nu till stor del lyckats
smälta och tillgodogöra sig.
Folkbildningsjargongen spökar nu endast i enstaka uttryck,
såsom "självrationellt genrepladder",
"äventyrets konkreta köttklippor" (det vill säga
elefanterna), "den negativa käringen" och
dylika. Men dessa fläckar förmå inte
fördunkla denna boks säregna glans.
Georg Svensson
Årets vackraste bok?
Harstena. I ord av Sven Barthel och
bild av Rolf Mellström. Bonniers.
12: 50.
Sälj akten som näringsfång är inom vårt
land starkt på retur. Förbi är den tid, då
norrbottniska båtlag månadtals drevo i
sälisen, och det är snarast en tillfällighet, när
rospiggen ger sig ut på sälskytte eller
säl-slag, även om till exempel Rödlögaborna ännu
göra rätt hyggliga årsfångster. Orsakerna äro
egentligen tre: sälens alltmer sporadiska
förekomst, dess sjunkande handelsvärde och
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
