Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Johannes Edfelt: Livet på landet - Georg Svensson: Lilla land - Eva Berg: Mull och rännsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
inte den tidén då han kunde gå från sitt
arbete nu, gudskelov.
Septemberluften var glasklar och träden
skiftade i gulrött efter den första frostnatten.
En frisk, syrlig lövlukt steg upp från
marken. Överallt i stugorna tittade barn och
kvinnor nyfiket ut på den tysta gruppen av
män som gick mot länsmansbostället. Mitt i
gruppen gick Johan." Johannes Edfelt
Lilla land
Erik Asklund: Lilla land. Epos med
parenteser. Bonniers 4: 75.
Av våra yngre prosaister är det knappast
någon, som experimenterat så flitigt för att
finna sin form, som Erik Asklund. Han tycks
alltjämt vara lika tveksam om huruvida han
skall bli prosalyriker eller prosaberättare.
Sin nya bok betecknar han som ett "epos
med parenteser", det vill säga lyriken skall
få fritt spelrum i parenteserna, medan det
övriga skall återge en episk handling, i vilken
en svensk-amerikan, Fredrik Storm, är
centralfiguren. Tillsammans skola eposet och
parenteserna utgöra en exposé över och en
förklaring av svenskt land och folk.
Modellen, efter vilken romanen är byggd, synes
vara Dos Passos amerikanska rundmålningar
med deras mellanslag av "news-reel" och
"camera-eye", men Asklunds roman är i
jämförelse med förebilderna spinkig och
oförgrenad.
Felet med "Lilla land" är att den är eller
vill vara en roman. Av det material, som
boken rymmer, skulle Asklund ha kunnat
göra en pendang till sin sista bok, "Frukt",
han skulle i en serie prosadikter ha kunnat
återge den svenska landsbygden på samma
sätt som han i den tidigare boken återgav
Stockholm. De lyriska parenteserna i boken
äro just dylika prosadikter, och de stå nästan
genomgående på ett mycket högt plan, de
äro skrivna med den för Asklund säregna
heta extasen, en ung älskares passionerade
upplevelse med alla sinnen. Och författaren
äger en inspirerad stil, som följer honom
i det uppdrivna tempot, en besynnerligt
blod-full stil med dunkande pulsar, som kan
berusa läsaren därhän, att han inte märker
när den överskridit gränsen till det
bombastiska.
Tyvärr har emellertid författaren icke
kunnat frigöra sig från denna stil i de episka
avsnitten. Även här bryter den lyriska
känslan oupphörligt igenom. Och det blir för
mycket för läsaren, som, eftersom boken ser
ut som en roman, känner sig skyldig att läsa
den utan flera avbrott. Han blir en smula
vimmelkantig av alla orden, och till slut
trubbas hans mottaglighet av. Även
romanhandlingen blir lidande på den språkliga
extravagansen, den blir aldrig riktig
verklighet utan ett slags drömspel till lyriskt
ackompan j emang.
Men trots dessa brister är "Lilla land" icke
en bok, som man får gå förbi. Den är skriven
av en författare, som snarare lider av för
mycket än för litet begåvning, den äger
ambition och den är en hängiven bekännelse
till livet i dess mångfald och till detta lilla
land, som kanske mer än något annat fostrar
just lyriker. Georg Svensson
Mull och rännsten
Moa Martinson: Kvinnor och
äppelträd. Bonniers 5: 75.
Stora starka karlar ha förskrämda ryggat
tillbaka inför realismen i Moa Martinsons
proletärroman "Kvinnor och äppelträd". De
ha också rätt i att den misär som skildras i
denna märkliga debutbok varken är
tilltalande eller poetisk, men det är ju tyvärr
kännetecknande för nöden även i verkligheten.
Fattigdomens elände har av denna debutant
blottats på ett inom svensk litteratur unikt,
lugnt konstaterande sätt, utan sneda, flirtande
sidoblickar på läsaren, endast som något lika
självklart och obönhörligt som tragiken i ett
medfött lyte. Och ändå är det långtifrån någon
resignerad, förgrämd människa som har fört
ordet, tvärtom. "Bördor är till för att bäras",
låter författarinnan en av kvinnogestalterna
i romanen, den vackra, modiga Sally,
förebrående yttra till sin äldsta dotter, när denna
flytt till religionen för att undkomma
verkligheten. Det är en av de få gånger Sally
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
