Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Johannes Edfelt: Skälmroman - Georg Svensson: Ett krafttag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
han, medtagande sina två järnbröder, vilka
även de tröttnat på livet i Romfartuna, hals
över huvud flyr den stad, där han och hans
stallbröder ställt till en del rabalder; och
så äro de ute ur historien.
Stolpes roman saknar, som man ser, inte
sina poänger: en visserligen mekanisk men
likväl rörlig situationskomik, en viss esprit
d’arrangement. Ibland kan man under
läsningen — dock knappast i analyserna av
småstadens psyke — erinras om att Hjalmar
Bergman levt och verkat. Någon gång kan
man också’ erinras om den August Blanche,
som skrev i salig Sues maner.
Johannes Edfelt
Ett krafttag
Thore Ericsson: John Steen i
Himmelsvik. I—II. Bonniers. 5:— per vol.
Man blir litet betänksam när man läst sig
ett stycke in i Thore Ericssons 695 tättryckta
sidor starka debutroman. Visserligen befinner
man sig då i den så kallade gamla goda tiden
bland rykande toddyglas och långpipor, men
man tycker ändå, att det verkar enklare
utstyrselstycke, när personerna uppträda under
sådana namn som Vimpelman (skeppare),
Dickel (urmakare), Casper (krögare), Goliat
Stark (jättestark poliskund) etc. Författare
äro naturligtvis i sin fulla rätt att döpa folk
till vad som helst, men det är märkvärdigt
hur ofta de just på den punkten förmå inge
läsaren misstro mot skildringens
trovärdighet. Friluftsteater verkar också en replik som
denna, väld ur högen: "Stopp och belägg.
Den här ljusastaken är med farbröderna
i kväll. Seså, Fagerinen lilla, se inte så
för-baskader ut. Fick du krusbärstagg i baken
så ha vi salva här ska du se. Slå i èn sup åt
vår ärade gäst, garvare!" Man tror sig ha
hamnat i en roman av Emilie Flygare-Carlén
eller August Blanche och ser med bävan fram
mot de sexhundra återstående sidorna.
Läsaren uppmanas emellertid härmed att
bemanna sig med tålamod. Det blir lugnare
och mindre ansträngt gemytligt senare. Thore
Ericsson, som i sin roman velat skildra ej
blott ett enstaka människoliv utan ge ett brett
panorama över den sociala, ekonomiska och
kulturhistoriska utvecklingen under tiden
1870—1920, har kommit på den olyckliga
idén att låta denna utveckling avspeglas även
i själva stilen. När han skriver om 1870-talet
försöker han följaktligen pastischera
1870-talets berättarton. Han drar sig inte ens för
att skriva det banalaste blomsterspråk, när
det gäller att beskriva en vän mö eller en
märkeligt vacker morgon. Solen går i denna
del av romanen aldrig rätt och slätt upp
utan den "stiger upp från skogskammarnas
gröna bolster" eller dylikt. Men när han väl
lämnat adertonhundratalet bakom sig och
kommit in i en nyktrare och sakligare tid,
skriver han också både nyktert och sakligt.
Romanens andra del är befriad från den
stilistiska svulst och de Hjalmar Bergmanska
eller Selma Lagerlöfska sägner och
spökhistorier, som författaren tydligen anser höra
ihop med den gamla goda tiden.
John Steen i Himmelsvik är ett hittebarn,
som från en barndom i armod och förakt via
en ungdom av tillfälliga anställningar arbetar
sig upp till att bli den lilla kuststadens förste
millionär. Han har ett sällsynt gott huvud
och tillhör de skapande människorna. Han
spekulerar djärvt och med god näsa och
utvidgar ständigt sin rörelse. Han är den nya
tidens man och den som först förmår slå
mynt av de nya uppfinningarna, telefonen,
elektriciteten, motorismen. Han har framgång,
men han blir aldrig lycklig. I sitt förhållande
till medmänniskorna förföljs han av avund
och misstroende. Kvinnorna i hans liv äro
många, och var och en av dem ger
anledning till en tragedi, hans ende hemmavarande
son omkommer i sina bästa år. Själv brinner
han hastigt ner i ett rus av arbete och sprit.
Men när han dör, står Himmelsvik inte längre
att känna igen. Från en liten håla har det
förvandlats till en blomstrande handelsstad
och kurort, en liten puls i ekonomiens och
samfärdselns väldiga system.
Thore Ericsson har berättat denna historia
om en mans och en stads liv med slösande
rik uppfinningsförmåga. Han formligen
knuffar in figur efter figur i handlingen, han vet
allt att berätta om deras
familjeangelägenheter och verksamhet, han gör väldiga affärer,
som han till synes behärskar i varje detalj,
han köper, han säljer, han bygger och river
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
