- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
38

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Hermann Hesse: Nya tyska böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERMANN HESSE

att därvid spela halvtokig och ofarlig utan att
därunder förlora sin spänstighet och kraft.

En helt ung diktarinna från storstaden är
Mascha Kaléko; det har kommit ut två små
böcker av henne — med vers och
prosastycken: "Das lyrische Stenogrammheft" och
"Kleines Lesebuch" (båda på E. Rowohlts
förlag). Det är en sorts gäckande och
självironisk storstadsdiktning sammansatt av
sentimentalitet och cynism, som i sin lynniga och
lekfulla form går direkt tillbaka på Heine,
en genre som inte så ofta förekommit i den
moderna tyska dikten, och som numera, efter
judarnas likviderande, så gott som försvunnit
i Tyskland. Den unga damens poesi och
prosaskisser avspegla i alla fall till sin
livsåskådning eller snarare sin livsstämning tänkesätten
hos en stor mängd storstadsungdom, och ha
också hos denna publik funnit mycken
genklang. Det är en stämning, som på samma
gång är mycket ungdomlig och mycket nykter;
brådmogen desillusion och hemlig förtvivlan
kämpa med ungdomens starka instinkter,
sinnet är fullt av känsla och längtan men
förmår inte använda detta på annat sätt än
till att håna sig självt, man skulle gärna vilja
tro på något men finner ingenting. Detta är
ingenting nytt, det är ett stycke romantisk
tradition, och även Kalékos verser ha fått sin
uppbyggnad och sin typ därifrån, från Heine;
det är snarare en sorts epigoneri än modern
diktning. Men dessa små dikter ha ändå en
äkta charm, de äro på ett graciöst och
tilltalande sätt lekande och älskvärda, de ha en
äkta ungdomlighet, och därför äro de
välkomna.

En böhmisk bonderoman, Die grosse Stadt"
av Josef Mühlberger, en ung tysk-böhmisk
diktare, är värd uppmärksamhet, fastän den
tydligt sönderfaller i två olika hälfter (Insel
-verlag). Den första hälften, som är episk och
målande, skildrar en ung, rik bondsons liv
som by-Don Juan, hans kärleksupplevelser

och död. Med hans död — han dödas av en
av sina älskade — vänder sig berättelsen till
en annan gestalt, den yngsta av hans
älskarinnor, och följer hennes liv genom ett trist
äktenskap och ett hårt liv i fjärran. Bokens
båda hälfter hänga inte rätt samman, men var
och en för sig äro de god litteratur, värd att
läsas. Den första hälften besjunger ett
primitivt natur- och driftsliv, guden Pan går över
de glödande fälten, man påminns då och då
om fransmannen Gionos böcker. I den andra
delen skildras med kärleksfullt detaljmåleri
en bruten och nästan förstörd människas
försök att återvinna hälsa och finna en mening
i sina lidanden.

Edzard H. Schaper kommer med sin andra
större bok, romanen "Die sterbende Kirche"
(Inselverlag). Boken måste tas på allvar och
den rekommenderas inte bara som prov på en
duktig talang. Diktaren berättar om en liten
sovande hamnstad i norra Baltikum från tiden
efter den ryska revolutionen, och framför allt
berättar han om den ortodoxa kyrkan i denna
lilla stad, där en präst och en diakon, jagade
av hunger och elände, uppehålla sin tjänst
som självuppoffrande tjänare hos kyrka och
församling, ända tills taket på den länge
försummade kyrkan en påsk störtar ned över
dem. Schaper har redan tidigare dokumenterat
sig som en välbevandrad kännare av
Baltikum, och han gör det här ånyo, men
dessutom har han med ett allvar, som man sällan
numera finner i vår litteratur, skildrat denna
en undergångsdömd kyrkas kaotiska värld,
vars yttre organisation förefaller ohållbar,
medan den i själva verket aldrig för många
präster och troende var mer levande och kär
än under denna tid av största nöd.

En annan liten skrifi måste jag omnämna
och rekommendera, en minnesskrift över en
tidigt bortgången vän. Hans Zurlinden har
skrivit den över sin vän Wolfgang Gräser.
("Wolfgang Gräser", C. H. Becks förlag, Mün-

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free