Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Kjell Strömberg: Goncourtpristagaren 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELL STRÖMBERG
GONCOURTPRISTAGAREN
1935
Goncourtpriset har inte förlorat sin lyster,
ehuru man nog måste säga sig — vad den
franska kritiken för övrigt heller inte stuckit
under stol med — att uppsättningen av
prisbelönta romaner under de sista tio åren, ja,
ända sedan kriget visat en betänkligt
sjunkande standard. Man kan peka på ett och
annat lysande undantag, såsom André
Mal-raux’ makabert storslagna Callotfantasi över
asgamarnas strid kring den kinesiska drakens
förmultnande lik: "La condition humaine",
prisbelönt 1933 — och, om jag minns rätt,
översatt till svenska, liksom ett par tidigare
goncourtprisbelönta romaner av
Constantin-Weyher och Marcel Arland. Den
genomsnittliga nivån har legat betydligt lägre — med
bottenrekord i Maurice Bedels konventionella
lilla romankåseri om ett skandinaviskt
reseäventyr — medan verkligt betydande verk,
som varit med i konkurrensen, suveränt ratats
av den något ålderstigna areopagen, främst
att nämna Conrad-Ferdinand Célines redan
internationellt berömda "Voyage au bout de
la nuit". Skuggrädslan för allt som kunnat
smaka nytt och stridande mot gängse smak
bland den stora romanläsande allmänheten
har icke kunnat vara mera utpräglad i den
JOSEPH PEYRÉ: Sang et lumières. Grasset. Paris
1935.
officiella franska akademien. Någon mera
revolutionerande "upptäckt" ha
Goncourther-rarna heller icke gjort i den ymniga franska
romanproduktionen av anno 1935; Joseph
Peyré är trots sin relativa ungdom och sin
speciella ämnessfär — Saharas erövring —
redan något av en professionell pristagäre,
men det måste erkännas, att det verk, varmed
han nu vunnit den av franska pennfäktare
mest åtrådda och profitabla litterära
utmärkelsen, är av prima kvalitet och dessutom en
ytterst spännande lektyr.
"Sang et lumières" — så heter det
prisbelönta verket — är en tjurfäktarroman av
dags datum, förlagd till den unga spanska
republikens gamla och fortfarande ganska
kungliga huvudstad. Ämnet kan förefalla föga
originellt, men behandlingen är det desto mer.
Kännare försäkra, att ingen dylik roman
någonsin kommit verkligheten närmare, och
tar man till jämförelse genrens kanske
berömdaste specimen, Blasco Ibanez’ "Blod och
sand", otvivelaktigt byggd på självsyn, lider
det intet tvivel, att denna verklighet tillförne
högst betydligt romantiserats. Yid sidan av
Joseph Peyrés strängt sakliga och minutiöst
detaljerade, men likväl artistiskt arrangerade
reportage — sit venia verbo — verkar denna
klassiska spanska skildring av den blodiga
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
