Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner - Gunnar Beskow: Livets välde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BESKOW
siva rubriken "Tundreplaneten" — men ett
sådant antagande är, som författaren också
betonar, naturligtvis alltjämt hypotetiskt.
De övriga planeterna ha alla — i likhet
med den beslöjade Venus — så tät,
moln-fylld atmosfär, att den fasta ytan aldrig kan
iakttagas; i vissa fall är det inte ens säkert
att någon fast kärha existerar i det väldiga
gasklotet. Möjligheterna för någon sorts
primitivt luftliv, svävande mikrober, på de nivåer
i till exempel den ännu självvarma Jupiters
eller Neptunus’ atmosfär, där temperaturen
är lämplig, torde vara det enda dessa planeter
ha att bjuda, åtminstone på nuvarande
utvecklingsstadium.
Från den astronomiska hembygden för
professor Lundmark läsaren allt längre, till
vintergatan och till spiralnebulosornas högre
system, vintergatornas vintergata. Låt oss med
en gång falla för frestelsen att tala om
författarens egen gata. Här når han också
fulländningen som kosmisk guide — hela detta
avsnitt är utomordentligt. Vad
livsmöjligheterna beträffar,! betonar Lundmark, att
dubbelsolsystemen, med en större lysande sol
åtföljd av en liten, mörk sol, vilken fungerar
som planet, av allt att döma äro ganska
vanliga. Vissa sådana system kunna förmodas
erbjuda kanske ännu bättre betingelser än
jorden för utveckling av högre liv.
Till sist det stora problemet om universums
totalgestalt. Är universum, som vissa nyare
riktningar förmena, ändligt (ehuru obegrän-
sat) ; påminner det om ett sig vidgande
gasklot, som startat genom någon sorts
skapelseexplosion för ett par tusen millioner år sedan,
och ständigt utbreder sig i tomrummet —
eller är det oändligt, fortsätta vintergatorna
i ali oändlighet i alla riktningar genom
rymden? Lundmark lutar mot den senare åsikten.
Men han betonar att det är en stridsfråga, om
vilken inom de närmaste årtiondena allvarliga
uppgörelser kunna väntas.
Men är det så — då dyker den välkända
tanken upp med förnyat giltighetskrav, att i
sannolikhetslagens namn andra världar måste
existera, med samma livsbetingelser som på
jorden. Bekänner man sig också till en rent
mekanistisk världsuppfattning, måste med
nödvändighet i detta oändliga universum planeter
existera med identiskt samma individer som
på jorden, andra planeter som bara i någon
liten detalj skilja sig från jorden, och så
vidare. Den som vill tro det får det; men man
har lyckligtvis minst lika stor rätt att slippa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
