Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner - Vilhelm Moberg: Bööks soldatroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som röjer obetingad solidaritet med de sämst
lottade bland bygdens folk.
Och läsaren förstår den förrymde knekten,
när han ligger raklång på gungflyet och låter
den fallande nysnön hölja sin kropp. Hans
syn på världen är denna: "Det var lögn och
falskhet från grunden." Om han tillåtit sin
korpral att förgripa sig på det lilla barnet,
så hade han aldrig kommit i arresten. Då hade
han själv en gång blivit korpral och fått sitta
i lugn och trygghet hemma på sitt torp. Nu
dör han i stället som fågelfri man. Han går
under på grund av sina ädlaste egenskaper,
och därmed faller den verkliga tragikens
skugga över denne soldats död.
Av bifigurerna fäster man sig mest vid
kapten Krumbach, som skriver vers mellan
exercistimmarna och ångrar de försummade
tillfällen, då han kunnat dö hjältedöden.
Dialogen verkar i stor utsträckning rent
skriftspråk; ett inslag av provinsialismer och
genuina folkord skulle här ha förlänat större
äkthet, blåst in verkligt liv. Nu känner man
ovillkorligen, att dessa människor aldrig
skulle ha uttryckt sig så. Författaren är tyd-
ligen främmande för folkets talesätt. Bristen
i romanen hänför sig dock främst till den
ofullständiga människoskildringen. Böök är
icke någon gestaltskapande diktare. Och det
är alltid en nackdel med den rika
anhopningen av etnografiska detaljer: den skymmer
lätt bort människorna, och detta har
onekligen blivit fallet här.
"Viktor Lejon" kan alltså som roman
betraktad icke sägas vara lyckad. På grund av
den alltigenom mästerliga miljöskildringen är
dock boken som kulturhistoriskt arbete
förtjänt av desto större och varmare erkännande.
Här är ju fråga om nästan oplöjda fält, men
oerhörda forskarmödor måste vara
förutsättningen för ett dylikt verk, där författaren med
stor och självklar säkerhet rör sig på så
växlande skådeplatser i förfluten tid. I det fallet
har man en verklig kraftprestation framför sig.
Här erhåller läsaren rik kunskap om glömda
ting och händelser, om förbisedda människors
dagliga liv, om svensk bygd i förgången tid.
Som en oumbärlig tillökning av den fattiga
litteraturen om de indelta soldaterna skall
boken hälsas med en alldeles särskild glädje.
 |
| Illustration av Gunnar Lindvall till "Viktor Lejon". |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
