Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner - Bertil Malmberg: Estetisk moralism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTETISK MORALISM
VILHELM EKELUND: Det andra ljuset. Bonniers. 5:50.
Recension av BERTIL MALM BERG
Det är ovisst, om man gagnar begripandet
av Vilhelm Ekelunds gärning och egenart
genom att känneteckna honom som platoniker.
I själva verket kan man genomläsa volym
efter volym av hans filosofiska aforistik utan
att någonstädes, hur mycket man än letar,
påträffa ens skuggan av ett försök till
metafysisk systembildning. Teoretisk
världsförklaring hör uppenbarligen till de ting som alis
icke intressera honom, och det är ett
märkligt förhållande, att hans skriftställarskap,
som till stor del består av samtal med
filosoferna, så helt kan förbigå sina
replikgivares spekulativa konstruktioner, deras
planritningar till en sammanhängande världsbild,
liksom vore dylikt något alltigenom
underordnat och ovidkommande. Den konsekvens
med vilken Ekelund avhåller sig från varje
deltagande i teoretisk-metafysiska
diskussioner kan närmast jämföras med den radikale
mystikerns likgiltighet för religionens
dogmatiska gestalt. Vad han söker hos tankens
såväl som hos diktens män är det mänskligt
essentiella: sinnelagets renhet och därjämte
närvaron av sådana inre erfarenheter och
iakttagelser som bekräfta eller komplettera
principerna för hans eget förhållningssätt. Om
man kallar honom platoniker, kan detta
sålunda icke betyda, att han omfattat Platons
världsåsikt eller fullföljt nyhumanismens och
nyromantikens platoniserande tendens. Satsen
har berättigande endast ur en praktisk-psyko-
logisk synpunkt som uttryck för
erfarenhets-och väsenslikhet: Ekelunds moralism är
resultatet av en platonskt färgad erosupplevelse,
den kan omöjligt lösgöras från
skönhetskänslan, och den beror genomgående, icke av
abstrakta, för analysen åtkomliga begrepp,
utan av vissa givna, visionärt skådade
urbilder. Redan hans ungdomsdiktning — denna
i ordets egentliga mening enastående lyrik —
domineras allestädes av urbildernas magi.
"Gossen", "trädet", "havet" kunna nämnas
som exempel på dylika urbilder. Om man
säger, att de företräda vissa beskaffenheter
och tillstånd hos den mänskliga själen, så är
detta riktigt under den förutsättningen, att de
icke betraktas som liknelser i inskränktare
mening utan som drivkrafter och måttstockar,
gestaltande och förpliktande normer.
"Gossen" representerar för Ekelund ett inbegrepp
av brinnande allvar, uppenbarelsen av en
vårlig virilitet, av en idealism, som föraktar
varje dagtingan och mäter den vuxnes liv med
blickar av förödmjukande renhet. Men man
gör sig skyldig till ett betydande misstag, om
man säger, att det är diktarens kärlek till den
rena viljan, till högsinnad och oanfrätt
ungdom, till de värden som han under ett helt
livs vandring genom böcker och tider
allestädes efterspanat vilken skapat denna vision
av gossegestalten och utkorat den till
sinnebild. Det är tvärtom gossegestalten, sådan
Ekelund med helig bävan förälskat anat och
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
