Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner - Bertil Malmberg: Diktsamlingar - Bertil Malmberg: Nyanserad monotoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Lika vittfamnande och djuplodande som
Runebergs intressen voro, lika begränsad är
Dhejnes lyriska rayon. Vad han verkligen
förmår uttrycka med ett för varje bok alltmer
påtagligt mästerskap är vissa dagrar över den
skånska slätten, särskilt den vårliga dimmans
silverton, regnets mystik och molnskuggornas
vemod.
a
Anders Frostensons dikter, mycket
anspråkslösa till sitt yttre format, föra den kristna
livssynens talan och detta med anmärkningsvärd
originalitet. Formen är epigrammatisk, den
saknar varje konventionell sötma och rymmer
både eld och djupsinne bakom sin ytterliga
knapphet.
För Allan Hagstens dikt har jag däremot
icke kunnat uppdriva något intresse. Den är
mycket tråkig och mycket konventionell,
talanglöst hopkokad efter modernt recept. Så
heter det exempelvis om den utmärkte Harry
Martinson, vars röst "genombläddrat Europas
luft", att han "väver våra rötter in i ett
gradnät av kvinnohår". Dylikt är uteslutande
ledsamt, och av slika ingredienser består
huvudsakligen Allan Hagstens bok.
Bertil Malmberg
Nyanserad monotoni
ERIK THERMAN: Ljus ur mullen.
Söderström & Co. Fmk 35:—.
En av Erik Thermans tidigare
diktsamlingar heter "Glidande bilder". Hans nya bok
kunde ha burit samma titel. Även här tyckas
bilderna glidande; de påminna om ur mörkret
eller dimman uppdykande båtlanternor, vilka
i nästa ögonblick försvinna och bli borta,
efterlämnande en säregen och lockande känsla,
en odefinierbar stämning av trolskhet och
svårmod. Det är ingen lätt sak att med någon
tydlighet fasthålla de enstaka dikterna och
avgränsa dem mot varandra; de ha ingenting
skulpturalt, ingen kontur, deras ordmusik
berör själen som vaga men ändå fantasifulla
modulationer på violin eller piano. Hur
vackert återge icke följande fria versrader
vågskvalpets rytmik:
Vågornas lek
i sol
på hav,
strömmarnas fria färd
över grönt
mot blå
och vikande rand,
vågskvalpets stänk
av skum
i ljus,
dyningars rullande lopp
allt längre hän
mot gränslös vidd
i tidlöst hav,
har dock väckt den längtan jag
aldrig förstod.
Formgivningen bar hos Therman mycken
egendomlighet; han rimmar gärna med samma
ord, och han älskar den suggestiva
upprepningen. Hans teknik kan lämpligen betecknas
som nyanserad monotoni. Man har ett intryck
av silverstrimmors lek över ett enformigt
hedlandskap, av en höstligt svårmodig ödemark,
där växlingen betingas endast av dagerspelets
nästan omärkliga förvandlingar. Det är själva
språket som på rent musikaliska vägar ger oss
detta intryck, även oberoende av innehållet;
men också detta har något av melankoliskt
enahanda, som får liv allenast genom
stämningens ytterligt minima skiftningar och hart
när osynliga metamorfoser. Detta sällsamma
själsläge är naturligtvis framför allt rent
individuellt, men det saknar därför ingalunda
en historisk-nationell etiologi. Diktaren
antyder det själv med dessa tunga ord:
Gränsvakt — gränsland!
Kalla vindar,
karga marker,
tunga öden,
blickarna ständigt vända
mot öster.
Ej växa blommor upp
ur gränsjord,
ej väller vårdoft fram
ur gränsskog.
Sol och värme
ha ej hemort
hos gränsfolk.
Nej, grå och tunga
skyar vandra
städs mot väst,
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
