Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. Januari 1936
- Recensioner
- Johannes Edfelt: Djävulens bländverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ningsvärd konst, upp till samma nivå som
titelberättelsen.
"Djävulens bländverk" hör utan minsta
tvekan till årets mest egenartade och
märkliga böcker. Johannes Edfelt
En tjällossning
HANS BOTWID: Leken som fortsätter.
Norstedts. 7:50.
 |
| HANS BOTWID |
Det har länge legat något bundet och
hämmat, ja, något fruset över Hans Botwids
författarskap. Vad man saknat hos denne
själslivets intimist har varit omedelbarheten,
den naturliga ledigheten, förmågan att slå sig
lös. Och i fjolårets roman, "Oväntat
sällskap", hade man närmast intryck av att han
crasslat in sig i sin egen subtilitet. Med desto
större glädje konstaterar man tjällossningen
i den nya, omfångsrika romanen, som är en
stor och angenäm överraskning och tillika ett
betydelsefullt framsteg för författaren. Det är
en sann fröjd att följa denna friska och
medryckande berättelse, där Botwid på ett
välgörande sätt har slagit sig lös och plötsligt
målar med bred och saftig pensel, utan att det
för ett ögonblick verkar ansträngt. Helt fri
från longörer och en viss omständlighet är
väl inte heller denna krönika från ett svenskt
förstadssamhälle i vardande, men raska
berät-tartag och muntrande komik äro dock de
förblivande huvudintrycken. Detta hindrar
ingalunda, att Botwid även med denna bok har
något allvarligt att säga och inskärpa, inte
heller, att människoskildringen präglas av
samma psykologiska skärpa och finess som
tidigare.
Utmärker och gränstrakter i psykologisk
mening såväl som geografisk ha alltid varit
Botwids speciella område; så även här,
åtminstone i det senare avseendet. Gränstrakten
mellan stad och landsbygd, kåksamhället
Vre-tensborg, där trädgårdsmästare, slaktare,
hantverkare och annat småfolk slagit sig ned för
de billiga hyrornas skull, där de ha lantlivets
behag, gårdar, bergknallar och jordlappar,
inom räckhåll åt ena sidan, storstadens
fröjder och avsättningsmöjligheter åt den andra,
är den särpräglade miljö som skildras i
"Leken som fortsätter". Botwid ger en
utomordentligt levande bild av detta samhälle och
dess gradvisa förvandling till en modern
förort med stenhus och spårvagnslinje. Vi få leva
med i Vretensborgs liv, fruntimmernas
slad-der och förtal, busgrabbarnas slagsmål och
ungdomens nöjesliv vid vägkrökar och
dansbanor; särskilt dråpliga och befängda äro
auktionen efter gubben Nyström och det med
allmänt slagsmål avslutade kalaset för
"Ame-rikafararn", där alla deltagarna, mer eller
mindre spritrörda, skvala av tårar över
festföremålets sorgliga öde. Det är provbitar på
svensk folklivsskildring, fyllda av den
festligaste komik, som man inte glömmer i första
taget.
Primus motor i Vretensborgs utveckling till
glans och härlighet är den förslagne
slaktardrängen Axel Krans. Efter husbondens död
är det han som övertar ruljangsen, skojar
bönderna på deras hästar, tar itu med försumliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0074.html
