Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Alltså:
"En desillusionerad man blir dialektisk. Är
förälskelsen ett kärlekens irrsken, en
könsbestämd doft av kvinna, av man, en ur den
stora, mäktiga naturen dragen, helt flyktig
arom? En vällukt för sinnligheten. Vad
behöver man veta om en kvinna för att förälska
sig i henne? Bara ett: att hon är kvinna. Vad
frågar förälskelsen efter själ, personlighet?
Efter två minuter är det färdigt, man känner
inte varandra, men man är förälskad! Är
förälskelsen inte hjärta, bara sinnen och
organ?"
Den syn på kärleken, som Ivan Oljelund i
mer eller mindre förtäckt polemik mot dagens
primitivister gör till sin, är ärkeromantikerns.
Som motvikt mot en alltför ensidig diet kan
det inte skada med omväxling, men att det
just skall behöva vara änglamat är ej av läget
påkallat. Johannes Edfelt
Fågeln sitter i päronträ
Vaggvisor utgivna av KNUT BRODIN.
Bonniers. 4: 25.
Jag minns en flickunge, fem eller sex år
var hon kanske, och när hennes far var ledsen
på stort folks svårfattliga men in i märgen
kännbara vis, så trodde hon att det berodde
på att han inte kunde sjunga. Och detta var
något som icke stod till att böta; med ord
kunde man ju inte vidröra saken. Övertygelsen
hade väl uppstått på något enkelt och
förklarligt sätt. Men slutsatsen är inte dum, förefaller
det mig, och utsäger dock något om ali
ledsnads yttersta, bortersta orsak.
Till benägen anmälan har jag fått en
samling barnvisor med melodier, utgivna av Knut
Brodin, och efterkommer denna begäran med
glädje, ty en flod av visor strömmade in i
min barndom, som när katten blåser i
silverhorn — egentligen en rätt fördomsfri
blandning av studentvisor, Fredmans epistlar och
äkta folkliga ramsor och barnvisor. De
sistnämnda nådde mig väl delvis i Alice Tegnérs
sättning. Någon hyllningsartikel har det aldrig
blivit av; må hon se dessa rader, ty mot få
känner jag en djupare tacksamhet. Den karska,
morska killegeten som med dålig framgång
trotsade vargen, prästens lilla kråka som
hamnade i diket, kung Orre, utan någon mössa att
"på sig taga", blir väl det sista jag glömmer,
och "Lillgubben på Tallbacken" förefaller
mig vara melodiernas melodi, den första, den
ursprungligaste — men mollversionen märk
väl, inte dursättningen för menlösa barn.
Ser man på melodierna i Knut Brodins
samling, så går den äkta barnvisan ofta i moll,
och det melodiska temat i "Lilla Lasse sitter
och gråter", "Stackars den som liten ä’" och
den allmänt kända visa som ligger till grund
för Bellmans "Vaggvisa för min son Carl" och
många flera, är likartat. Det är
barnkammarens tristess i dem, evig upprepning och
enformighet och moderns melankoliska
förvissning att världen är en sorgeö. Hos Bellman
ser gossen sin spegelbild försvinna i vågen.
Didaktiskt, graciöst och ljuvt präglas
förgängelsetanken in:
Så är med vår levnad fatt
och så försvinna åren.
Bäst man andas gott och glatt,
så lägges man på båren.
Lilla Gari skall tänka så,
när han ser de blommor små,
som bepryda våren.
Följande enkla och rara barnvisa med samma
klassiska melodi är enligt utgivaren från
Dalarna:
Stackars den som liten ä’,
som gå milla gålan å tulta.
Händan å fötan ä fulla mä snö
å ögan ä fulla mä tårar.
De ursprungliga vallvisorna, varav flera
ingår i samlingen, går också i moll. Den kända
låten om tolv man i skogen lämpar sig på
grund av sin suggestiva hemskhet kanske inte
att sjunga för barn, men skön är den i de två
versioner utgivaren meddelar. Den av finskt
ursprung lyder, entonig och vild:
Kulleri Tova,
tolv man i skoga.
Tolv män äro de,
tolv svärd bära de.
Svartoxen hänga de,
skällko flänga de.
Mej ville de bortlocka.
Kulleri Tova.
Som man kan vänta sig är det i
vaggvisorna kvinnan som hävdar sig, vare sig detta
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
