Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. Januari 1936
- Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mystiker utan Gud
PAUL VALÉRY: En afton med herr T este.
Svensk tolkning med kommentar av Kjell
Strömberg. Gebers. 3: 50.
 |
PAUL VALÉRY
Teckning av Schreiber. |
I Paul Valérys diktning spelar monsieur
Teste en roll, som inte är alltför många
scener avlägsen den som Tonio Kroger intar
i Thomas Manns verk. Parallellen låter sig
till och med dras ganska nära: i bägge fallen
rör det sig om detta slags arbeten från vilka
alla andra kunna härledas. Strama — i de par
och tjugu åren koncipierade — verk i vilka
diktaren för första gången offentligt ställer ut en
skiss till sitt ensliga självporträtt. Och i bägge
skisserna når betraktarens intresse ett stycke
utöver själva porträttlikheten; man får på
något sätt till skänks en del glimtar av den
miljö i vilken porträttets original har vuxit
upp och varit verksam. Det är väl sant att vi
kunna tänka oss "La jeune Parque" utan att
nödvändigt behöva förutsätta herr Testes
existens, liksom vi kunna tänka oss
"Budden-brooks" utan Tonio Kroger. Men vi skulle
i "så fall också vetat betydligt mindre om
själva den diktarvärld ur vilken verken
sprungit fram, och vi skulle vetat mindre om
sjuttiotalets Lübeck och mindre om
nittiotalets Paris.
Ty — låt gå för att det i dessa små
intellektuella kåserier kring monsieur Teste finns
ytterligt knappt av lokalteckning och låt gå
för att man inte är stort rikare på faktiska
uppgifter om Paris efter den afton man
tillbragt i hans sällskap! Men om också dörren
till hans lilla våning inte många gånger under
aftonens lopp slås upp, så har man dock hela
tiden en bestämd känsla av att det är Paris’
luft som sveper där utanför och att det är
den parisiska asfalten som i kvällningen
speglar nedanför balkongen. Vi få en glimt av
ett kafé med kypare och tidningar — en skymt
av en liten restaurang vid Rue Vivienne —
en aftonstämning från Operan, där Wagners
masik tränger upp till de bägge vännerna
i deras loge ovanför parkettens solfjädrar och
bara axlar. Det är inte mycket, det skall gärna
medges, och säkert ha dessa små konkreta
interiörer för författaren själv spelat en
fullkomligt underordnad roll. Men i det sällsynt
renodlat cerebrala skådespel på vilket herr
Teste bjuder är man i alla fall tacksam för
dessa replipunkter, liksom man känner trivsel
med den trygga stämningen i hans lilla
hotellrum uppe under takåsen. Hela denna bok har
för övrigt en alldeles speciell
vindskupeatmosfär — man är hela tiden så nära fria rymden
som gärna är möjligt, men erinras på samma
gång ideligen om att man inte alldeles
förlorat det jordiskt parisiska fotfästet.
För Valéry själv är det naturligtvis fria
rymden som varit huvudsaken. Och på det
förhållandet beror i denna fyrdelade roman
allt det som gör den till ett geniverk och allt
det som gör den till en blott och bar litterär
kuriositet. Ty på sätt och vis äro dessa
diskussioner av, om och kring monsieur Teste
ingenting annat än en litterär kuriositet och måste
så förbli. Den personage om vilken de handla
är dock ett original, utan någon ambition att
inpassas ens som ringaste länk i ett modernt
samhälle. Hans existens är overklig, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0081.html
