Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
papper. När jag säger, att de utsökta
landskapsbilderna verkligen komplettera
skildringen, innebär emellertid detta en kritik mot
Ambolt som författare. Det är för resten ett
mycket vanligt drag hos reseberättare, att man
i deras sällskap ofta tycker sig försedd med
skygglappar: man får nog göra dem sällskap
överallt, man får veta, att man kommer till
en slätt eller till en bergstrakt och vad berget
består av, men hur det verkligen ser ut
runtomkring en blir man just inte klok på. Trots
några och för övrigt goda undantag måste
nog detsamma sägas om Ambolt. Han visar
sällan ett behov av att måla i stort, att
frammana landskapsbilden som syntes. Även när
det gäller att ge vidare perspektiv åt sina
långfärder röjer Ambolt som författare
knappast verkligt stora tag. De sista årens resor
fingo ju för yttervärlden karaktär av ett
mystiskt försvinnande, och det borde ha varit
en tacksam effekt att spinna på det temat.
Men Ambolt omnämner knappast, hur mycken
oro och vilka omfattande
undsättningsexpeditioner hans långa tystnad åsamkade
de andra Hedinmännen. Man får av den
anledningen inte den fulla föreställningen om
hur farligt det kan vara att färdas i
Centralasien under orostider. Dessa invändningar
böra emellertid fattas så som de äro menade:
som ett försök att klassificera en bok, som
kanske inte är "stor" men som äger åtskilliga
utmärkta egenskaper. Axel Elvin
En charmerande resebok
ÄNNE MORROW LINDBERGH: Norröver
till Orienten. Norstedts. 6: 50.
Någon gång stöter man till sin glädje på
en resebok, som är skriven av en resenär. Det
vill säga av en människa för vilken resandet
inte i första hand är ett jäktande mot
pittoreska miljöer och äventyr. Utan för vilken
resandet är ett positivt livstillstånd, en intim
och intensiv kontakt med nuet, ett sätt att leva
"helt och fullt" som det hette i
guvernantromanerna. Änne Lindbergh är en sådan
människa. Hon är för övrigt en på alla sätt
behaglig bekantskap. Intellektuellt och
emotionellt rikt begåvad. Dessutom klok,
utrustad med en säker känsla för vad som
är väsentligt och oväsentligt. Den senare
egenskapen är tydligen gemensam för båda
makarna, man har länge haft tillfälle att
beundra den i det suveräna sätt på vilket de
ha klarat sin svåra situation som två av
världens populäraste människor.
Anspråkslösheten är lika värdig som okonstlad.
"Norröver till Orienten" behandlar den
flygning från New York till Nanking, över
Kanada, Alaska, Kamtjatka, Kurilerna och
Japan, som företogs sommaren 1931. Mrs
Lindbergh tjänstgjorde som radiotelegrafist.
Hennes bok är ingen loggbok, med de
äventyrliga händelserna — nödlandningarna,
olycks-tillbuden — sysslar hon rätt kortfattat, och
om de besökta platserna får man inte veta så
mycket. (Det var ju korta besök.) Vad hon
har velat ge — och lyckats ge — är inte
äventyren utan äventyret, färden, pioniärföretaget.
Boken är fylld av fina iakttagelser och
intelligenta funderingar över resandet i allmänhet
och resandet per flyg i synnerhet. Hon finner
skickligt ord för de nya sensationer, som
genom luftens erövring kommit människan
till del, de nya aspekterna på jordytan och på
livet. Hon säger själv i förordet att hon velat
skriva sin bok innan flygningen hunnit bli
alltför vardaglig, medan det ännu finns
isolerade platser på jorden, medan aeroplanet
ännu är något halvt magiskt, en
sagoföreteelse, en flygande matta.
Man blir under läsningen alltmer intagen
av skildringen, av vad som sägs och av hur
det sägs. Här är verkligen en reseskildrare
som fått den tredubbla gåvan att kunna se
med egna ögon, att kunna tänka egna tankar
och att kunna uttrycka sina tankar. Man
lyssnar uppmärksamt och med nöje till vad hon
har att säga om äventyrlighetens glädje, om
frihetens förutsättningar, om avskeds- och
hemkomststämningar, om avstånd i tid och
rum och mellan raser och människor, om en
hel del ganska väsentliga ting. Den litterära
begåvningen står inte den emotionella efter,
hon berättar enkelt och koncentrerat, stilen är
lätt och smidig, man har ofta anledning att
beundra hennes förmåga att formulera även
mycket subtila stämningar.
Det är en charmerande resebok. Den står
sig gott utan den reklam den har i Charles
Lindberghs namn. Sven Barthel
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
