Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Walter Ljungquist: Godnattkyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALTER LJUNGQUIST
GODNATTKYSSEN
Pappa reste som vanligt på
söndagskvällen med sista båten in till stån och
redaktionen. Bi och Matts följde honom på
vägen förbi villorna och över den lilla stigen
genom skogen till bryggan för att se på när
båten gick. Mamma stannade hemma därför
att hon väntade ett telefonsamtal från stån
vid den tiden. Det var mycket folk på
bryggan, fast inte var det många som reste. Matts
stod och tänkte på att han sett att pappas ögon
var fuktiga när han blivit upplyft och kysst
till avsked, och tanken på det gjorde att Matts
glömde att vinka åt pappa när båten gled ut,
så att Bi måste lyfta upp hans arm och sätta
i gång den. Dumsnut. såg han då inte att
pappa viftade så? Båten gled bort.
När de hand i hand återvände genom
skogen grubblade Matts över pappas tårar.
Han hade aldrig sett tårar i pappas ögon
förr. Pappa kunde skratta som ingen annan.
Till slut kunde han inte tiga längre utan
frågade Bi, som var dubbelt så gammal som
han, om pappor brukade gråta. Bi skrattade
överlägset och sade att han inte skulle släpa
benen efter sig när han gick och inte slita
i vänstra örat, som han alltid gjorde när han
tänkte starkt på något, samt att det nog kunde
hända att pappor grät men att deras pappa
inte gjorde det. Varför gjorde just deras
pappa inte det? Därför att han var gråhårig
på tinningarna. Det förstod inte Matts. Men
Bi hade hört mamma säga (en gång när en
flicka, som var lite äldre än Bi, frågat mamma
varför unga, farbröder så ofta var gråhåriga)
att män blev tidigt gråhåriga därför att de
inte fick gråta. Varför fick de då inte det?
Det var inte passande. Varje grått hårstrå hos
en man betydde tårar som aldrig fått komma
fram, hade mamma sagt vid det tillfället. Bi
hade inte glömt att en ung dum tant skrattat
och sagt att hon undrade om inte mäns grå
hår berodde på att damerna färgade sitt, men
Bi kunde inte finna något sammanhang i det,
och naturligtvis höll hon styvare på mammas
ord än på tantens, fast mamma tycktes ha
funnit något mycket lustigt i tantens yttrande.
Den lilla flickan som frågat begrep heller
ingenting. Hon sade att hon tyckte det var
gräsligt, för då måste man ju gråta alldeles
förfärligt mycket för att inte bli gråhårig. Ja,
om man inte färgade håret, hade tanten sagt.
Och när hon sagt det hade mamma och hon
tittat på varandra och skrattat igen. Inte
kunde man väl färga håret? sade flickan som
var lite äldre än Bi. Varför kunde man inte
det? Nej, för då blev ju herrarna gråhåriga.
Bi hade inte förstått det där, men hon hade
inte låtsats om det utan skrattat när mamma
skrattade och nickat instämmande till varje
ord mamma sagt.
Passande? undrade Matts och slet i sitt
vänstra öra och snubblade över trädrötterna
som sköt upp här och var på den lilla
skogsstigen. Passande? Det var ett ord som före-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
